الرئيسية » الكتاب المقدس عربي سويدي » أعمال الرسل 7 / Apostlagärningarna 7

أعمال الرسل 7 / Apostlagärningarna 7

أعمال الرسل 7 / Apostlagärningarna 7

أعمال الرسل 7 الفصل / الإصحاح السابع

أعمال 7: 1 – 60
Apostlagärningarna 7: 1 – 60
خطبة إستفانوس
Stefanos tal
1 فقالَ رَئيسُ الكَهنَةِ لإستِفانوسَ: “أهذا صحيحٌ؟”
1 Översteprästen frågade: “Är detta sant?”
2 فأجابَ: “إسمَعوا، أيُّها الإخوَةُ والآباءُ: “ظهَرَ إلهُ المجدِ لأبينا إبراهيمَ وهوَ في ما بَينَ النَّهرين، قَبلَ أنْ يَسكُنَ في حَرّانَ،
2 Stefanos svarade: “Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighet­ens Gud visade sig för vår fader Abraham, som då bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran,
3 وقالَ لَه: أُترُكْ أرضَكَ وعَشيرَتَك واَرحَلْ إلى الأرضِ الّتي أُريكَ.
3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig.
4 فتَركَ بلادَ الكَلدانيِّينَ وسكَنَ في حَرّانَ. وبَعدَما ماتَ أبوهُ، نقَلَهُ اللهُ مِنها إلى هذِهِ الأرضِ الّتي تَسكُنونَ فيها الآنَ،
4 Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. När hans far var död lät Gud honom flytta vidare till det land där ni nu bor.
5 مِنْ غَيرِ أنْ يُعطيَهُ فيها ميراثًا أو مَوضِعَ قَدَمٍ. إلاَّ أنَّ اللهَ وعَدَهُ بأنْ يَجعَلَها مُلكًا لَه ولِنسلِهِ مِنْ بَعدِهِ، معَ أنَّهُ ما كانَ لَه ولَدٌ.
5 Han gav honom ingen mark, inte så mycket som en fots­bredd, men han lovade att han skulle få landet som sin egen­dom, han och hans ättlingar, fast han ännu inte hade några barn.
6 وقالَ اللهُ: سَيَسكُنُ نَسلُكَ في بِلادٍ غريبَةٍ، فيكونونَ عَبيدًا ويُعانونَ الذُّلَّ مُدَّةَ أربعمِئةِ سنَةٍ”. وقالَ اللهُ:
6 Detta är vad Gud sade: Hans ättlingar skall bo som främ­lingar i ett land som inte är de­ras och vara slavar och för­tryckas i fyrahundra år.
7 “ولكنِّي سأَدينُ الشَّعبَ الّذي يَستَعبِدُكُم، ثُمَّ يَخرُجونَ مِنْ تِلكَ البِلادِ ويَعبُدوني هُنا في هذا المكانِ”.
7 Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, sade Gud, och därefter skall de dra ut ur landet och dyrka mig på denna plats.
8 وأعطى اللهُ إبراهيمَ عَهدَ الخِتانِ، فــوَلدَ إبراهيمُ اَبنَهُ إسحقَ وختَنَهُ في اليومِ الثامِنِ. وختَنَ إسحقُ يَعقوبَ، ويَعقوبُ ختَنَ الآباءَ الاثنَي عشَرَ.
8 Och han upprättade med Abra­ham det förbund som har om­skärelsen som tecken. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde da­gen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamfä­derna.
9 وحسَدَ الآباءُ الأوَّلونَ يوسُفَ فَباعوهُ، فَجيءَ بِه إلى مِصرَ. وكانَ اللهُ معَهُ،
9 Stamfäderna greps av avund mot Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med ho­nom
10 فخَلَّصَهُ مِنْ جميعِ مَصائِبِه، ووهَبَهُ نِعمةً وحِكمةً عِندَ فِرعونَ ملِكِ مِصرَ، فوَلاّهُ فِرعونُ على مِصرَ وعلى قَصرِهِ.
10 och hjälpte honom ur alla svå­righeter. Han gav honom vishet och lät honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sköta hans förvaltning.
11 ووَقَعت في مِصرَ كُلِّها وأرضِ كَنعانَ مَجاعةٌ وضيقٌ شديدٌ، فاَحتاجَ آباؤُنا إلى القُوتِ.
11 Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hung­ersnöd och svåra lidanden, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat.
12 وسَمِعَ يَعقوبُ أنَّ في مِصرَ قَمحًا، فأرسَلَ آباءَنا إلى هُناكَ أوَّلَ مرَّةٍ،
12 Men Jakob fick höra att det fanns brödsäd i Egypten och skickade dit våra fäder, först en gång och sedan en gång till.
13 وفي المرَّةِ الثانيَةِ تَعرَّفَ يوسُفُ إلى إخوتِهِ، وتَبَيَّنَ أصلُهُ لِفرعونَ،
13 Andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick reda på hans släkt.
14 فاَستدعى يوسُفُ أباهُ يَعقوبَ وجميعَ عَشيرَتِهِ، وكانوا خَمسةً وسَبعينَ شَخصًا.
14 Josef sände då bud efter sin far Jakob och hela hans familj på sjuttiofem personer,
15 فنَزَلَ يعقوبُ إلى مِصْرَ وماتَ فيها هوَ وآباؤُنا.
15 och Jakob drog ner till Egyp­ten. När han och våra fäder hade dött
16 فنَقَلوهُم إلى شَكيمَ ودَفَنوهُم في القَبرِ الّذي اَشتَراهُ إبراهيمُ مِنْ بَني حَمورَ في شَكيمَ بمبَلغٍ مِنَ المالِ.
16 fördes de till Shekem och la­des i den grav som Abraham hade köpt av Hamors söner i Shekem mot betalning i silver.
17 وكانَ كُلَّما اَقترَبَ تَحقيقُ الوَعدِ الّذي وَعَدَ اللهُ بِه إبراهيمَ، كَثُرَ شَعبُنا واَزدادَ في مِصْرَ،
17 Tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle upp­fyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten.
18 إلى أنْ قامَ مَلِكٌ آخَرُ في مِصْرَ لا يَعرِفُ يوسُفَ،
18 Men då uppsteg en ny kung på Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef.
19 فمكَرَ بِشَعبِنا وأذلَّ آباءَنا، حتّى جَعَلَهُم يَنبُذونَ أطفالَهُم فلا يَعيشونَ.
19 Han gick fram med list mot vårt folk, förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut de nyfödda, så att de inte skulle överleva.
20 وفي تِلكَ الأيّامِ وُلِدَ موسى. وكانَ جَميلاً جدًّا. فتَربّى ثلاثَةَ أشهُرٍ في بَيتِ أبيهِ.
20 Då föddes Mose, och han var ett sällsynt vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars hus.
21 ولمَّا نبَذَهُ أهلُهُ تَبَنَّتهُ اَبنةُ فِرعونَ ورَبَّتْهُ،
21 Sedan sattes han ut, men fa­raos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son.
22 فتَعلَّمَ حِكمةَ المِصريّـينَ كُلَّها، وكانَ مُقتدِرًا في القولِ والعَمَلِ.
22 Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling.
23 ولمَّا بلَغَ الأربعينَ، خطَرَ لَهُ أنْ يَتَفقَّدَ إخوانَهُ بَني إِسرائيلَ.
23 När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, isra­eliterna.
24 فرأى مِصريًّا يَعتَدي على واحدٍ مِنهُم، فدافَعَ عَنِ المَظلومِ وقتَلَ المِصريَّ اَنتقامًا مِنهُ.
24 När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav ho­nom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern.
25 وظَنَّ موسى أنَّ إخوانَهُ سيَفهَمونَ أنَّ اللهَ يُخَلِّصُهُم على يَدِهِ، فما فَهِموا.
25 Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte.
26 ورأى في الغَدِ اَثنَينِ مِنهُم يَتَقاتلانِ، فدَعاهُما إلى الصُّلحِ. وقالَ: “أيُّها الرَّجُلانِ، أنتُما أخَوانِ، فلِماذا يُؤذي أحَدُكُما الآخَرَ؟”
26 Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, var­för gör ni varandra illa?’
27 فدفَعَهُ المُعتَدي مِنهُما على قريبِهِ وقالَ: “مَنْ جَعَلكَ رَئيسًا وقاضيًا علَينا؟
27 Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
28 أتُريدُ أنْ تَقتُلَني مِثلَما قَتَلْتَ المِصريَّ أمسِ؟”
28 Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’
29 فلمَّا سَمِعَ موسى هذا الكلامَ هَرَبَ وسكَنَ في أرضِ مِديانَ. وهُناكَ ولَدَ اَبنَينِ.
29 Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner.
30 وبَعدَ أربعينَ سنَةً، ظهَرَ لَهُ ملاكٌ في برِّيَّةِ جبَلِ   سيناءَ، في عُلَّيقَةٍ تَشتَعِلُ فيها النّـارُ.
30 När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget   Sinai, i en brinnande törnbuske.
31 فتَعَجَّبَ موسى عِندَما رأى هذِهِ الرُّؤيا، وتقَدَّمَ   لينَظُرَ عَنْ قُربٍ، فَناداهُ صوتُ الرَّبِّ:
31 Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst:
32 “أنا إلَهُ آبائِكَ، إلهُ إبراهيمَ وإسحقَ ويَعقوبَ”. فاَرتَعدَ موسى وما تَجاسَرَ أنْ يَنظُرَ.
32 Jag är dina fäders Gud, Abra­hams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vå­gade inte se efter.
33 فقالَ لَه الرَّبُّ: “إخلَعْ حِذاءَكَ، لأنَّ المكانَ الّذي أنتَ واقِفٌ فيهِ أرضٌ مُقَدَّسَةٌ.
33 Men Herren sade till ho­nom: Ta av dig dina skor, ty platsen där du står är helig mark.
34 أنا نَظَرْتُ إلى مَذَلَّةِ شَعبي في مِصْرَ وسَمِعتُ أنينَهُ، فنَزَلتُ لأُخَلِّصَهُ. فتَعالَ أُرسِلُكَ إلى مِصْرَ”.
34 Jag har sett hur mitt folk för­trycks i Egypten, jag har hört deras suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Kom, jag skall sända dig till Egypten.
35 فموسى الّذي أنكَرَهُ شَعبُهُ وقالوا لَه: مَنْ جعَلَكَ رَئيسًا وَقاضيًا علَينا، هوَ الّذي أرسَلَهُ اللهُ رئيسًا ومُخَلِّصًا بِمَعونَةِ المَلاكِ الّذي ظهَرَ لَه في العُلَّيقَةِ،
35 Denne Mose som de hade avvi­sat med orden: Vem har satt dig till ledare och do­mare? honom sände Gud att vara både ledare och befriare när han lät ängeln visa sig för honom i törnbusken.
 36 فأخرَجَ شَعبَهُ مِنْ مِصْرَ بِما صنَعَهُ مِنَ العجائبِ والآياتِ في أرضِ مِصْرَ وفي البحرِ الأحمرِ وفي البرِّيَّةِ مُدَّةَ أربعينَ سنَةً،
36 Det var Mose som ledde deras uttåg och som gjorde under och tecken i Egypten och i Röda ha­vet och i öknen under fyrtio år.
37 وهوَ نَفسُهُ الّذي قالَ بَني إِسرائيلَ: “سيُقيمُ اللهُ لكُم مِنْ بَينِ شَعبِكُم نَبيًّا مِثلي”.
37 Det var Mose som sade till isra­eliterna: En profet lik mig skall Gud låta stå upp ur era bröders led.
38 وموسى هوَ الّذي كانَ معَ جَماعةِ بَني إِسرائيلَ في البرِّيَّةِ وسيطًا بَينَ آبائِنا وبـينَ الملاكِ الّذي كَلَّمَهُ على جبَلِ سيناءَ، فتَلقّى كَلماتِ الحياةِ ليَنقُلَها إلَينا.
38 Det var han som i folkförsam­lingen i öknen förmedlade till våra fäder det som ängeln talade till honom på Sinai. Han tog emot levande ord för att ge dem vidare till oss.
39 ولكنَّ آباءَنا رفَضوا أنْ يُطيعوهُ، فأزاحوهُ وتَلفَّتَت قُلوبُهُم إلى مِصْرَ،
39 Men våra fäder ville inte lyda honom utan stötte honom ifrån sig. De önskade sig tillbaka till Egypten
40 فقالوا لهارونَ: “إِصنَعْ لنا آلهةً تَسيرُ أمامَنا، لأنَّنا لا نَعرِفُ ما حلَّ بموسى هذا الّذي أخرَجَنا مِنْ مِصْرَ”.
40 och sade till Aron: Gör oss gu­dar som kan gå framför oss. Ty vad som har hänt denne Mose som har fört oss ut ur Egypten, det vet vi inte.
41 فصَنَعُوا في ذلِكَ الوقتِ صَنَمًا في صورةِ عِجْلٍ، وقَدَّموا لَه الذَّبائِحَ، واَبتَهَجوا بِما هوَ مِنْ صُنعِ أيديهِم.
41 Under den här tiden gjorde de en kalv och bar fram offer åt avguden och höll fest i glädje över sina händers verk.
42 فأعرَضَ اللهُ عَنهُم وأسلَمَهُم لِعِبادَةِ النُّجومِ، كما جاءَ في كُتبِ الأنبياءِ: “يا بَني إِسرائيلَ! هل قَدَّمتُم إليَّ الذَّبائِحَ والقَرابينَ مُدَّةَ أربعينَ سنَةً في البرِّيَّةِ؟
42 Men Gud vände sig bort och lät dem dyrka den himmelska hären, som det står i profetbo­ken: Varken slaktoffer eller andra offer frambar ni åt mig under de fyrtio åren i öknen, ni som är Israels folk.
43 لا بل حَمَلتُم خَيمةَ مُولُوخَ ونَجمةَ إِلهِكُم رَمْفانَ: أَصنامًا صنَعْتُموها لِلعِبادَةِ. فسأَنفيكُم إلى ما وراءِ بابلَ”.
43 Ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni gjort för att tillbe. Därför skall jag fördriva er till landet bortom Babylon.
44 وكانَ معَ آبائِنا في البرِّيَّةِ خَيمةُ الشَّهادَةِ الّتي صَنَعها موسى، كما أمرَهُ اللهُ، على المِثالِ الّذي رآهُ.
44 I öknen hade våra fäder förbundstecknets tält, inrättat så som den som talade med Mose hade bestämt, nämligen efter den förebild Mose fick se.
45 فتَسَلَّمَها آباؤُنا وفَتَحوا بِها بلادَ الأُمَمِ الّتي طَرَدَها اللهُ أمامَهُم بِقيادَةِ يَشوعَ. وبَقِيَت هُناكَ إلى أيّامِ داوُدَ.
45 Och fäderna tog det i arv och förde det hit under Josua, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för våra fäder. Här stod det till Da­vids tid,
46 ونالَ داوُدُ رِضى اللهِ، فسألَهُ أنْ يَبني مَسكِنًا لإلهِ يَعقوبَ،
46 och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.
47 إلاَّ أنَّ سُليمانَ هوَ الّذي بَنى لَه البَيتَ.
47 Men Salomo byggde ett hus åt honom.
48 لكنَّ اللهَ العلَيَّ لا يَسكُنُ بُيوتًا صَنَعتها الأيدي، كما قالَ النَّبيُّ:
48 Den Högste bor dock inte i nå­got som är byggt av människo­hand. Som profeten säger:
49 “يقولُ الرَّبُّ: السَّماءُ عَرشي، والأرضُ مَوطِـئُ قَدَمَيَّ. أيَّ بَيتٍ تَبنُونَ لي؟ بل أينَ مكانُ راحتي؟
49 Himlen är min tron, jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, var skulle min viloplats vara?
50 أما صَنَعَت يَداي هذا كُلَّهُ؟”
50 Har inte mina händer gjort allt detta?
51 يا قُساةَ الرِّقابِ والقُلوبِ ويا صُمَّ الآذانِ! أنتُم   مِثلُ آبائِكُم، ما زِلتُم تُقاوِمونَ الرُّوحَ القُدُسَ.
51 Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder.
52 أما اَضطَهَدوا كُلَّ نَبيٍّ، وقَتلوا الّذينَ أنبأُوا بِمَجيءِ البارِّ الّذي أسلَمْتُموهُ وقَتَلْتُموهُ؟
52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom,
53 أنتُم تَسَلَّمتُم شريعةَ اللهِ مِنْ أيدي الملائكةِ وما عَمِلتُم بِها”.
53 ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.”
استشهاد إستفانوس
Stefanos stenas
54 فلمَّا سَمِعَ أعضاءُ المجلِسِ كلامَ إستِفانوسَ مَلأَ الغيظُ قُلوبَهُم وصَرَفوا علَيهِ بأسنانِهِم.
54 När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. 
55 فنَظَرَ إلى السَّماءِ، وهوَ مُمتلئٌ مِنَ الرُّوحِ القُدُسِ، فرَأى مَجدَ اللهِ ويَسوعَ واقِفًا عَنْ يَمينِ اللهِ.
55 Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida,
56 فقالَ: “أرى السَّماءَ مَفتوحَةً واَبنَ الإنسانِ واقِفًا عَنْ يَمينِ اللهِ! “
56 och han sade: “Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”
57 فصاحوا بأعلى أصواتِهِم، وسَدُّوا آذانَهُم، وهَجَمُوا علَيهِ كُلُّهُم دَفعةً واحِدةً،
57 Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång
58 فأخرَجوهُ مِنَ المدينةِ ليَرجمُوه. وخلَعَ الشُّهودُ   ثيابَهُم ووَضَعوها أمانَةً عِندَ قَدَمي فَتًى اَسْمُهُ شاوُلُ.
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 وأخَذوا يَرجُمونَ إستِفانوسَ وهوَ يَدعو، فَيقولُ: “أيُّها الرَّبُّ يَسوعُ، تَقبَّلْ رُوحي! “
59 Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: “Herre Jesus, ta emot min ande.”
60 وسَجَدَ وصاحَ بأعلى صوتِهِ: “يا رَبُّ، لا تَحسُبْ علَيهِم هذِهِ الخطيئَةَ! ” قالَ هذا وماتَ.
60 Han föll på knä och ropade högt: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden dog han.

أعمال الرسل 7 / Apostlagärningarna 7

www.LightBook.org ]

اشترك معنا على يوتيوب

أدخل عنوان بريدك الالكتروني:

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!