الرئيسية » الكتاب المقدس عربي سويدي » أعمال الرسل 16 / Apostlagärningarna 16

أعمال الرسل 16 / Apostlagärningarna 16

أعمال الرسل 16 / Apostlagärningarna 16

أعمال الرسل 16 الفصل / الإصحاح السادس عشر

أعمال الرسل 16:  1 – 40
Apostlagärningarna 16: 1 – 40
تيموثاوس يرافق بولس وسيلا
Paulus med Silas och Timotheos
1 ووصَلَ بولُسُ إلى دَرْبَةَ ولِسْترَةَ. وكانَ في لِسْترَةَ تِلميذٌ اَسمُهُ تيموثاوُسُ، وهوَ اَبنُ يَهودِيَّةٍ مُؤمنةٍ وأبوهُ يونانيٌّ.
1 Så kom han till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek.
2 وكانَ الإخوةُ في لِسْترَةَ وأيقونـيَةَ يَشهَدونَ لَه شَهادةً حسنةً.
2 Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion.
3 فأرادَ بولُسُ أنْ يأخُذَهُ معَهُ، فَختَنَهُ لأنَّ جميعَ اليَهودِ هُناكَ كانوا يَعرِفونَ أنّ أباهُ يُونانيٌّ.
3 Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek.
4 وكانوا يُبلِغونَ المُؤمنينَ عِندَ مُرورِهِم في المُدُنِ أوامِرَ الرُّسُلِ والشُّيوخِ في أُورُشليمَ، ويُوصونَهُم بأنْ يَعمَلوا بِها.
4 De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta.
5 وكانَتِ الكنائسُ تَـتَقوّى في الإيمانِ ويَزدادُ عدَدُها يومًا بَعدَ يومِ.
5 Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar.
رؤيا بولس في ترواس
6 ومَرّوا بِنواحي فِريجيَّةَ وغَلاطيَّةَ، لأنَّ الرُّوحَ القُدُسَ منَعَهُم مِنَ التَّبشيرِ بِكلامِ اللهِ في آسيةَ.
6 De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien eftersom den heliga anden hindrade dem från att förkunna ordet i Asien.
7 فلمَّا اَقتَرَبوا مِنْ مِيسيَّةَ حاوَلوا أنْ يَدخُلوا بِثينيَّةَ، فما سمَحَ لهُم رُوحُ يَسوعَ.
7 När de hade nått Mysien ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande.
8 فاَجتازوا مِيسيَّةَ ونَزَلوا إلى تَرواسَ.
8 Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas.
9 وفي الَّليلِ رأى بولُسُ رؤيا، فإذا رَجُلٌ مكدُونيٌّ واقِفٌ يَتوسَّلُ إلَيهِ بِقولِهِ: “أُعبُرْ إلى مكدونِيَّةَ وساعِدْنا! “
9 På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: “Kom över till Makedonien och hjälp oss.”
10 فلمَّا رَأى بولُسُ هذِهِ الرُّؤيا، طَلَبنا السَّفَرَ في الحالِ إلى مكدونِيَّةَ، مُتيَقِّنينَ أنَّ اللهَ دَعانا إلى التَّبشيرِ فيها.
10 När han hade haft denna syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där.
في فيلبـي
Till Filippi i Makedonien
11 فرَكِبنا السَّفينَةَ مِنْ تَرُواسَ مُتَّجهينَ إلى ساموتْراكيةَ، وفي الغَدِ إلى نيابوليسَ
11 Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis.
12 ومِنها إلى فيلبِّـي وهيَ أكبرُ مدينةٍ في ولايَةِ مكِدونِيَّةَ، ومُستعمَرَةٌ رومانِـيَّةٌ، فقَضَينا بِضعةَ أيّامِ فيها.
12 Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar.
13 وفي يومِ السَّبتِ خَرَجنا مِنَ المدينةِ إلى ضفَّةِ النَّهرِ، مُتوَقِّعينَ أنْ نَجِدَ هُناكَ مكانًا يَهوديُا لِلصَّلاةِ. فجَلَسنا نَتَحدَّثُ إلى النِّساءِ المُجتمعاتِ هُناكَ.
13 På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
14 وكانَت فيهنَّ اَمرأةٌ تُصغي إلينا اَسمُها ليديَّةُ مِنْ مدينةِ ثِـياتِـيرَةَ، تَبـيعُ الأرجُوانَ وتَعبُد اللهَ. ففَتحَ اللهُ قلبَها لتُصغيَ إلى كلامِ بولُسَ.
14 En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade.
15 فلمَّا تعمَّدت هيَ وأهلُ بَيتِها، قالَت لنا راجيةً: “أُدخُلوا بَيتي وأقيموا فيهِ إذا كُنتُم تَحسُبوني مُؤمِنةً بالرَّبِّ”. فأجبَرَتنا على قَبولِ دَعوتِها.
15 Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: “När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.
في سجن فيلبي
Paulus och Silas fängslas och befrias
16 وكُنّـا في أحدِ الأيّامِ ذاهِبـينَ إلى الصَّلاةِ، فصادَفَتنا جاريةٌ بِها رُوحٌ عَرّافٌ، وكانَت تَجني مِنْ عِرافَتِها مالاً كثيرًا لأسيادِها.
16 När vi en gång gick till bönestället mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande i sig och som skaffade sina ägare goda inkomster genom att spå. 
17 فأخذَت تَتبَعُ بولُسَ وتَتبعُنا، وهيَ تَصيحُ: “هَؤلاءِ الرِّجالُ عَبـيدُ اللهِ العَليِّ، يُبَشِّرونَكُم بِطريقِ الخلاصِ! “
17 Hon följde efter Paulus och oss andra och ropade: “De här männen står i den högste Gudens tjänst och förkunnar vägen till frälsning för er.”
18 وفَعلَت ذلِكَ عِدَّةَ أيّامِ حتّى غَضِبَ بولُسُ، فاَلتَفَتَ إلَيها وقالَ للرُّوحِ: “آمُرُكَ باَسمِ يَسوعَ المَسيحِ أنْ تَخرُجَ مِنها”. فخرَجَ في الحالِ.
18 Så höll hon på i flera dagar, tills Paulus förlorade tålamodet och vände sig om och sade till anden: “Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.” Och i samma ögonblick for anden ut.
19 فلمَّا رأى سادَتُها ضياعَ أملِهِم مِنْ كَسبِ المالِ، قبَضوا على بولُسَ وسِيلا وجَرّوهُما إلى ساحَةِ المدينةِ لدى القُضاةِ،
19 När hennes ägare såg att hoppet om fortsatt förtjänst hade farit sin väg, tog de fast Paulus och Silas och släpade dem till torget och stadens myndigheter.
20 وقَدَّموهُما إلى الحُكَّامِ وقالوا: “هذانِ الرَّجُلانِ يُثيرانِ الاضطِرابَ في مدينتِنا، وهُما يَهوديّانِ
20 De förde dem till de romerska domarna och sade: “De här männen stör lugnet i vår stad. De är judar,
21 يُبشِّرانِ بتَعاليمَ لا يَحِلُّ لنا قبولُها أوِ العَمَلُ بِها لأنَّنا رومانِـيُّونَ”.
21 och de talar för seder och bruk som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta och följa.”
22 فهاجَت جُموعُ النّـاسِ علَيهِما، ومَزَّقَ الحُكَّامُ ثيابَ بولُسَ وسيلا وأمروا بجَلدِهِما.
22 Folket tog då parti mot dem, och domarna slet kläderna av dem och befallde att de skulle pryglas.
23 فجَلَدوهُما كثيرًا وألقَوهُما في السِّجنِ، وأوصَوا السَّجانَ بأنْ يُشَدِّدَ الحِراسَةَ علَيهِما.
23 Man gav dem många rapp och satte dem sedan i fängelse. Fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar,
24 فلمَّا بُلِّغَ السَّجانُ هذِهِ الوصيَّةَ، طَرَحَهُما في أعماقِ السِّجنِ، وأدخَلَ أرجُلَهُما في قالَبٍ مِنَ الخَشَبِ لِئَلاَّ يَهرُبا.
24 och för den skull lät han dem sitta i det innersta fängelserummet och låste fast deras ben i stocken.
25 وعِندَ نِصفِ الَّليلِ كانَ بولُسُ وسيلا يُصلِّيانِ ويُسبِّحانِ اللهَ، والسُّجناءُ يُصغونَ إليهِما،
25 Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på.
26 فوقَعَ فَجأةً زِلزالٌ عَنيفٌ هَزَّ أركانَ السِّجنِ، واَنفَتَحتِ الأبوابُ كُلُّها، واَنفكَّت قُيودُ السُّجناءِ كُلِّهِم.
26 Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla.
27 فأفاقَ السَّجَّانُ مِنْ نومِهِ، فرَأى أبوابَ السِّجنِ مَفتوحَةً، فَظنَّ أنَّ السُّجَناءَ هَربوا. فاَستَلَّ سيفَهُ ليَقتُلَ نَفسَهُ،
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna i fängelset stod öppna drog han sitt svärd för att ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade rymt.
28 فناداهُ بولُسُ بأعلى صوتِهِ: “إيَّاكَ أنْ تُؤذيَ نَفسَكَ. فنَحنُ كُلُّنا هُنا! “
28 Men Paulus ropade högt: “Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop.”
29 فطلَبَ السَّجّانُ ضَوءًا واَندفَعَ إلى داخِلِ السِّجنِ واَرتَمى على أقدامِ بولُسَ وسيلا وهوَ يرتَجِفُ.
29 Då sade fångvaktaren till om ljus och sprang in och kastade sig skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30 ثُمَّ أخرجَهُما وقالَ: “يا سيِّديَّ، ماذا يَجبُ علَيَّ أنْ أعمَلَ لأخلُصَ؟”
30 Sedan förde han ut dem och frågade dem: “Vad skall jag göra för att räddas?”
31 فقالا لَه: “آمِنْ بالرَّبِّ يَسوعَ تَخلُصْ أنتَ وأهلُ بَيتِكَ”.
31 De svarade: “Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.”
32 وبَشَّراهُ هوَ وجميعَ أهلِ بَيتِهِ بِكلامِ الرَّبِّ.
32 Och de förkunnade ordet om Herren för honom och alla i hans hus.
33 فأخذَهُما في تِلكَ السّاعَةِ مِنَ الَّليلِ وغسَلَ جِراحَهُما وتَعمَّدَ هوَ وجميعُ أهلِ بيتِهِ.
33 Fångvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tvättade såren efter piskrappen. Sedan döptes han själv med hela sin familj.
34 ثُمَّ دَعاهُما إلى بَيتِهِ وأطعَمَهُما. وفَرِحَ هوَ وأهلُ بَيتِهِ، لأنَّهُ آمَنَ باللهِ.
34 Han tog dem med upp i sin bostad och lät duka ett bord, och han och hela hans hushåll visade stor glädje över att ha kommit till tro på Gud.
35 ولمَّا طلَعَ الصَّباحُ أرسَلَ الحُكّامُ حَرَسًا يَقولونَ لِلسَّجَّانِ: “أطلِقِ الرَّجُلينِ! “
35 På morgonen skickade domarna dit sina vakter med order om att männen skulle friges.
36 فنقَلَ السَّجّانُ هذا الكلامَ إلى بولُسَ، قالَ: “أمَرَ الحُكَّامُ بإطلاقِكُما، فاَخرُجا واَذهَبا بسلامٍ! “
36 Fångvaktaren talade om det för Paulus och sade: “Domarna har sänt bud att ni skall släppas. Ni behöver inte stanna längre. Gå i frid!”
37 فقالَ بولُسُ لِلحرَسِ: “جَلَدونا عَلانِيةً مِنْ غَيرِ مُحاكَمةٍ، نَحنُ المواطنَينِ الرُّومانيِّينِ، وألقَونا في السِّجنِ، وهُم الآنَ يُريدونَ أنْ يُخرِجونا سِرًّا. كلاَّ، بَلْ يَجيءُ الحُكـّامُ بأنفُسِهِم ويُخرِجونا”.
37 Men Paulus svarade: “De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och sedan har de satt oss i fängelse. Och nu vill de skicka i väg oss i tysthet? Å nej, de får själva komma hit och hämta oss.”
38 فنقَلَ الحرَسُ هذا الكلامَ إلى الحُكّامِ. فلمَّا عَرَفوا أنَّ بولُسَ وسِيلا مُواطِنانِ رُومانِـيّانِ خافوا.
38 Vakterna framförde detta till domarna. Då de fick höra att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de rädda.
39 فجاؤُوا إلَيهِما يَعتَذِرونَ، ثُمَّ أخرَجُوهُما وطَلَبوا إلَيهِما أنْ يَرْحَلا عَنِ المدينةِ.
39 De kom och talade väl med dem, följde dem ut och vädjade till dem att lämna staden.
40 فلمَّا خرَجا مِنَ السِّجنِ ذَهَبا إلى بَيتِ ليدِيَّةَ، فشاهدا الإخوةَ وشجَّعاهُم ثُمَّ اَنصَرَفا.
40 När de hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och intalade dem mod och for sedan vidare.

أعمال الرسل 16 / Apostlagärningarna 16

[ www.LightBook.org ]

اشترك معنا على يوتيوب

أدخل عنوان بريدك الالكتروني: