الكتاب المقدس عربي سويدي

أعمال الرسل 2 / Apostlagärningarna 2

أعمال الرسل 2 / Apostlagärningarna 2

أعمال الرسل 2 / Apostlagärningarna 2

أعمال الرسل 2 الفصل / الإصحاح الثاني

أعمال 2: 1 – 47
Apostlagärningarna 2: 1 – 47
حلول الروح القدس
Den heliga anden
1 ولمَّا جاءَ اليومُ الخَمسونَ، كانوا مُجتَمعينَ كُلُّهُم في مكانٍ واحدٍ،
1 När pingstdagen kom var de alla församlade.
2 فخرَجَ مِنَ السَّماءِ فجأةً دَوِيٌّ كَرِيحٍ عاصِفَةٍ، فمَلأ البَيتَ الّذي كانوا فيهِ.
2 Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt.
3 وظَهرَت لهُم ألسِنَةٌ كأنَّها مِنْ نارٍ، فاَنقَسَمَت ووقَفَ على كُلِّ واحدٍ مِنهُم لِسانٌ.
3 De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem.
4 فاَمتَلأوا كُلُّهُم مِنَ الرُّوحِ القُدُسِ، وأخذوا يتكَلَّمونَ بِلُغاتٍ غَيرِ لُغَتِهِم، على قَدْرِ ما مَنَحهُمُ الرُّوحُ القُدُسُ أنْ ينطِقُوا.
4 Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
5 وكانَ في أُورُشليمَ أُناسٌ أتقياءُ مِنَ اليَهودِ جاؤُوا مِنْ كُلِّ أُمَّةٍ تَحتَ السَّماءِ.
5 I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen.
6 فلمَّا حدَثَ ذلِكَ الصَّوتُ، اَجتمَعَ النّـاسُ وهُم في حَيرَةٍ، لأنَّ كُلَّ واحدٍ مِنهُم كانَ يَسمَعُهُم يتكَلَّمونَ بِلُغَتِهِ.
6 När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas.
7 فاَحتاروا وتَعَجَّبوا وقالوا: “أمَا هؤُلاءِ المُتكَلِّمونَ كُلُّهُم مِنَ الجَليلِ؟
7 Utom sig av förvåning sade de: “Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar?
8 فكيفَ يَسمَعُهُم كُلُّ واحدٍ مِنّـا بِلُغةِ بَلدِهِ؟
8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?
9 نَحنُ مِنْ بَرثــيَةَ وماديَةَ وعيلامَ وما بَينَ النَّهرينِ واليَهوديَّةِ وكَبَّدوكيَّةَ وبُنطسَ وآسيَّةَ
9 Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien,
10 وفَريجيَّةَ وبَمفيليَّةَ ومِصْرَ ونَواحي ليبـيَّةَ المجاوِرةِ لِقيرينَ، ورومانيُّونَ مُقيمونَ هُنا
10 från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom,
11 وكَرِيتــيُّونَ وعَرَبٌ، يَهودٌ ودُخَلاءُ، ومعَ ذلِكَ نَسمَعُهُم يَتكلَّمونَ بِلُغاتِنا على أعمالِ اللهِ العَظيمةِ! “
11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.”
12 وكانوا كُلُّهُم حائِرينَ مَذهولينَ يَقولُ بَعضُهُم لِبعضٍ: “ما مَعنى هذا؟”
12 I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: “Vad betyder detta?”
13 لكِنَّ آخرينَ كانوا يَقولونَ ساخِرينَ: “أسكَرَتْهُمُ الخَمرُ”.
13 Men andra gjorde sig lustiga och sade: “De har druckit sig fulla på halvjäst vin.”
خطبة بطرس
Petrus tal på pingstdagen
14 فوقفَ بُطرُسُ معَ التَّلاميذِ الأحدَ عشَرَ، ورفَعَ صوتَهُ وقالَ لهُم: “أيُّها اليَهودُ، ويا جميعَ المُقيمينَ في أُورُشليمَ، أَصْغُوا إلى كلامي واَعلَموا هذا:
14 Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: “Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord.
15 ما هؤُلاءِ سكارى كما تَظُنُّونَ، فنَحنُ بَعدُ في التاسِعةِ صَباحًا.
15 Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon.
16 وما هذا إلاَّ ما قالَهُ النَّبـيُّ يُوئيلُ:
16 Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:
17 قالَ اللهُ: “في الأيّامِ الأخيرةِ أفيضُ مِنْ رُوحي على جميعِ البشَرِ، فَيَتَنبّأُ بَنوكُم وبَناتُكُم ويَرى شبابُكم رؤًى ويَحلَمُ شُيوخُكُم أحلامًا.
17 Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män   skall se syner och era gamla män ha drömmar.
18 وعلى عَبـيدي، رِجالاً ونِساءً، أُفيضُ مِنْ رُوحي في تِلكَ الأيّام فيَتَنبّأونَ كُلُّهُم.
18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.
19 وأعمَلُ عجائبَ فَوقُ في السَّماءِ ومُعجِزاتٍ تَحتُ في الأرضِ: يكون دَمٌ ونارٌ ودُخانٌ كثيفٌ،
19 Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök.
20 وتَصيرُ الشَّمسُ ظَلامًا والقمَرُ دَمًا قَبلَ أنْ يَجيءَ اليومُ البَهيُّ العظيمُ، يومُ الرَّبِّ.
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande.
21 فمَنْ دَعا باَسمِ الرَّبِّ يَخلُصُ”.
21 Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.
22 يا بَني إِسرائيلَ اَسمَعوا هذا الكلامَ: كانَ يَسوعُ النـاصِريُّ رَجُلاً أيَّدَهُ اللهُ بَينكُم بِما أجرى على يَدِهِ مِنَ العجائِبِ والمُعجِزاتِ والآياتِ كما أنتُم تَعرِفونَ.
22 Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet,
23 وحينَ أُسلِمَ إلَيكُم بِمَشيئةِ اللهِ المَحتومَةِ وعِلمِهِ السّابِقِ، صَلبتُموهُ وقَتَلْتُموهُ بأيدي الكافِرينَ.
23 han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom.
24 ولكِنَّ اللهَ أقامَهُ وحطَّمَ قُيودَ الموتِ، فالموتُ لا   يُمكِنُ أنْ يُبقِـيَهُ في قَبضَتِهِ،
24 Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
25 لأن داود يقول فيه: “رأيت الرب معي في كل حين فهو عن يميني لئلا أضطرب،
25 Ty David säger om honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
26 لذلِكَ فَرِحَ قلبـي وهَلَّلَ لِساني، وجَسَدي سيَرقُدُ على رجاءٍ،
26 Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
27 لأنَّكَ لا تَترُكُني في عالَمِ الأمواتِ ولا تَدَعُ قُدّوسَكَ يرى الفسادَ.
27 Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.
28 هدَيتَني طريقَ الحياةِ، وستَمَلأُني سُرورًا بِرُؤيةِ وَجهِكَ”.
28 Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte.
29 أيُّها الإخوةُ: دَعُوني أقولُ لكُم جَهارًا: ماتَ أبونا   داوُدُ ودُفِنَ، وقَبْرُهُ هُنا عِندَنا إلى هذا اليومِ.
29 Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag.
30 وكانَ نَبـيًّا، فعرَفَ أنَّ اللهَ حلَفَ لَه يَمينًا أنَّ مِنْ نَسلِهِ يُقيمُ مَنْ يَستوي على عَرشِهِ.
30 Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron.
31 ورأى داوُدُ مِنْ قَبلُ قِـيامَةَ المَسيحِ وتَكلَّمَ علَيها   فقالَ: ما تَركَهُ اللهُ في عالَمِ الأمواتِ، ولا نالَ مِنْ جَسَدِهِ الفَسادُ.
31 Därför var det Messias uppståndelse han förut­sade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inteförgängelsen.
32 فيَسوعُ هذا أقامَهُ اللهُ، ونَحنُ كُلُّنا شُهودٌ على ذلِكَ.
32 Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det.
33 فلمَّا رفَعَهُ الله بِـيَمينِهِ إلى السَّماءِ، نالَ مِنَ الآبِ الرُّوحَ القُدُسَ الموعودَ بِه فأفاضَهُ علَينا، وهذا ما تُشاهِدونَ وتَسمَعونَ.
33 Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.
34 فداوُدُ ما صَعِدَ إلى السَّماءِ، وهوَ نَفسُهُ يقولُ: “قالَ الرَّبُّ لِرَبّـي: إِجلِسْ عَنْ يَميني
34 David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade   till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35 حتّى أجعَلَ أعداءَكَ مَوطِئًا لِقَدَمَيكَ”.
35 så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
36 فلْيَعلَمْ بَنو إِسرائيلَ كُلُّهُم عِلمَ اليَقينِ أنَّ اللهَ جعَلَ يَسوعَ هذا الّذي صَلَبْــتُموهُ أنتُم رَبًّا ومَسيحًا”.
36 Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.”
37 فلمَّا سمِعَ الحاضِرونَ هذا الكلامَ، وَخَزَتْهُم قُلوبُهُم، فقالوا لبُطرُسَ وسائِرِ الرُّسُلِ: “ماذا يَجبُ علَينا أنْ نَعمَلَ، أيُّها الإخوةُ؟”
37 Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?”
38 فقالَ لهُم بُطرُسُ: “تُوبوا وليَتعَمَّدْ كُلُّ واحدٍ مِنكُم باَسمِ يَسوعَ المَسيحِ، فتُغفَرَ خطاياكُم ويُنعَمَ علَيكُم بالرُّوحِ القُدُسِ،
3 Petrus svarade: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.
39 لأنَّ الوَعدَ لكُم ولأولادِكُم ولجميعِ البَعيدينَ، بِقدرِ ما يدعو مِنهُمُ الرَّبُّ إلهُنا”.
39 Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.”
40 وكانَ بُطرُسُ يُناشِدُهُم ويَعِظُهُم بِكلامٍ آخرَ ويَقولُ: “تَخَلَّصوا مِنْ هذا الجِيلِ الفاسدِ! “
40 Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: “Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.”
41 فالذينَ قَبِلوا كلامَهُ تَعَمَّدوا، فاَنضمَّ في ذلِكَ اليومِ نحوَ ثلاثةِ آلافِ نفسٍ.
41 De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.
42 وكانوا يُداوِمونَ على الاستِماعِ إلى تَعليمِ الرُّسُلِ وعلى الحياةِ المُشتَركَةِ وكَسْرِ الخُبزِ والصَّلاةِ.
42 Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
طريقة حياة المؤمنين
De troendes gemenskap
43 وتَمَّت عجائِبُ وآياتٌ كثيرةٌ على أيدي الرُّسُلِ، فاَستَولى الخَوفُ على جميعِ النُّفوسِ.
43 Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 وكانَ المُؤمِنون كُلُّهُم مُتَّحِدينَ، يَجعَلونَ كُلَّ ما عِندَهُم مُشتَركًا بَينَهُم،
44 De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt.
45 يَبيعونَ أملاكَهُم وخَيراتِهِم ويَتقاسَمونَ ثَمَنها على قَدرِ حاجَةِ كُلِّ واحدٍ مِنهُم.
45 De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.
46 وكانوا يَلتَقونَ كُلَّ يومٍ في الهَيكَلِ بِقَلبٍ واحدٍ، ويكسِرونَ الخُبزَ في البُيوتِ، ويَتَناولونَ الطَّعامَ بِفرَحِ وبَساطةِ قَلبٍ،
46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.
47 ويُسبِّحونَ اللهِ، وينالونَ رِضى النّاسِ كُلِّهِم. وكانَ الرَّبُّ كُلَ يومِ يَزيدُ عَددَ الّذينَ أنعمَ علَيهِم بالخلاصِ.
47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

أعمال الرسل 2 / Apostlagärningarna 2

www.LightBook.org ]