الكتاب المقدس عربي سويدي

أعمال الرسل 22 / Apostlagärningarna 22

أعمال الرسل 22 / Apostlagärningarna 22

أعمال الرسل 22 / Apostlagärningarna 22

أعمال الرسل 22 الفصل / الإصحاح الثاني والعشرون

أعمال الرسل 22: 1 – 30
Apostlagärningarna 22: 1 – 30
1 ” يا إخْوَتي وآبائي، إِسمَعوا ما أقولُ الآنَ في الدِّفاعِ عَنْ نَفسي! “
1 “Bröder och fäder, lyssna på vad jag nu har att säga er till mitt försvar.”
2 فلمَّا سَمِعوهُ يُخاطِبُهُم بالعِبرِيَّةِ، عادوا أكثَرَ هُدوءًا، فقالَ:
2 När de hörde att det var på hebreiska han talade till dem blev det ännu tystare, och han fortsatte:
3 “أنا رجُلٌ يَهودِيٌّ وُلِدتُ في طَرْسوسَ مِنْ كِيليكِيَّةَ، لكِنِّي نَشأتُ هُنا في هذِهِ المدينةِ وتَعَلَّمتُ   عِندَ قَدَمَي غَمالائيلَ شريعةَ آبائِنا تَعليمًا صَحيحًا، وكُنتُ غيورًا على خِدْمَةِ اللهِ مثلَكُم أنتُم جَميعًا في أيّامِنا هذِهِ.
3″Jag är själv jude, född i Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden. Hos Gamaliel har jag fått grundlig undervisning i vår fäderneärvda lag. Jag har kämpat för Guds sak lika ivrigt som ni alla gör i dag.
4 واَضطَهَدْتُ مَذهبَ يَسوعَ حتّى الموتِ، فاَعتَقَلْتُ الرِّجالَ والنِّساءَ وألقَيتُهُم في السُّجونِ.
4 Jag har varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse.
5 وبِهذا يَشهَدُ لي رَئيسُ الكَهنَةِ وشُيوخُ الشَّعبِ كُلُّهُم. فَمِنهُم أخَذتُ رَسائِلَ إلى إخوتِنا اليَهودِ في دِمشقَ، فذَهبتُ إلَيها لاَعتِقالِ مَنْ كانَ فيها مُؤمنًا بِهذا المَذهَبِ، فأسوقُهُ إلى أُورُشليمَ لمُعاقَبتِهِ.
5 Det kan översteprästen och hela rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till våra bröder i Damaskus och reste dit för att också där fängsla folk och föra dem till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.
6 وبَينَما أنا أقْتَرِبُ مِنْ دِمشقَ، سطَعَ فَجأةً حَولي عِندَ الظُّهرِ نُورٌ باهِرٌ مِنَ السَّماءِ،
6 Men under färden, då jag närmade mig Damaskus, omgavs jag plötsligt mitt på dagen av ett bländande ljussken från himlen.
7 فوَقعتُ إلى الأرضِ، وسَمِعتُ صَوتًا يَقولُ لي: شاوُلُ، شاوُلُ، لِماذا تَضطهِدُني؟
7 Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’
8 فأجَبْتُ: مَنْ أنتَ يا ربُّ؟ قالَ: أنا يَسوعُ النـّاصِريُّ الّذي تَضْطَهِدُهُ.
8 Jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’
9 وكانَ الّذينَ مَعي يَرونَ النـّورَ ولا يَسمَعونَ صَوتَ مَنْ يُخاطِبُني.
9 De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig.
10 فَقلتُ: ماذا أعمَلُ، يا ربُّ؟ فقالَ ليَ الرَّبُّ: قُمْ واَدخُلْ إلى دِمشقَ، وهُناكَ يُقالُ لكَ ما يَجبُ علَيكَ   أنْ تَعمَلَ.
10 Jag frågade: ’Vad skall jag göra, herre?’ Och Herren svarade: ’Gå genast till Damaskus. Där skall du få veta allt som du har utsetts att göra.’
11 وكُنتُ فَقَدْتُ بَصري مِنْ شِدَّةِ ذلِكَ النّورِ الباهِرِ، فقادَني رِفاقي بِيَدي حتّى دَخَلْتُ دِمشقَ.
11 Eftersom strålglansen hade gjort mig blind fick mina följeslagare leda mig vid handen, och så kom jag fram till Damaskus.
12 وكانَ فيها رجُلٌ تَقِيٌّ مُتمَسِّكٌ بالشَّريعةِ اَسمُهُ حنانيَّا، يَشهَدُ لَه جميعُ اليَهودِ في دِمشقَ.
12 Ananias, en from och lagtrogen man som hade gott namn om sig bland alla judarna i staden,
13 فجاءَني وقالَ لي: يا أخي شاوُلُ، أبصِرْ. فَأبصَرْتُهُ في الحالِ.
13 kom till mig, ställde sig vid min sida och sade: ’Saul, min broder, öppna dina ögon och se!’ Och strax kunde jag se honom.
14 فقالَ: إلهُ آبائِنا اَختارَكَ لتَعرِفَ مَشيئتَهُ وتُشاهِدَ فتاهُ البارَّ وتَسمَعَهُ يُكلِّمُكَ.
14 Han sade: ’Våra fäders Gud har utvalt dig till att få kunskap om hans vilja, till att se den Rättfärdige och till att höra hans röst.
15 فأنتَ سَتكونُ شاهِدًا لَه عِندَ جميعِ النّاسِ بِما رأيتَ وسَمِعْتَ.
15 Du skall bli hans vittne och berätta för alla människor vad du har sett och hört.
16 والآنَ، ما لكَ تُبطِئُ؟ قُمْ تَعمَّدْ وتَطَهَّرْ مِنْ خَطاياكَ داعيًا بِاَسمِهِ.
16 Tveka inte! Åkalla hans namn och låt dig genast döpas och tvättas ren från dina synder.’
17 ثُمَّ رَجَعْتُ إلى أُورُشليمَ. وبَينَما أنا أُصلّي في الهَيكَلِ، وقَعتُ في غَيبوبَةٍ،
17 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och stod och bad i templet föll jag i hänryckning
18 فرَأيتُ الرَّبَّ يَقولُ لي: أسرِعْ في الخُروجِ مِنْ أُورُشليمَ، لأنَّ الشَّعبَ هُنا لا يَقبَلونَ شَهادَتَكَ لي.
18 och fick se Herren som sade till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.’
19 فقُلتُ: هُم يَعرِفونَ جيِّدًا يا ربُّ، أنِّي كُنتُ أدخُلُ المَجامِـعَ وأعتَقِلُ المُؤمنينَ بِكَ وأجلُدُهُم،
19 Jag svarade: ’Herre, de vet ju att jag i alla synagogor lät gripa och piska dem som trodde på dig.
20 وأنِّي كُنتُ حاضِرًا عِندَما سفَكَ الشَّعبُ دمَ إستِفانوسَ شَهيدِكَ وكُنتُ راضِيًا بِقَتلِهِ، مُحافِظًا على ثيابِ الّذينَ قَتَلوهُ.
20 Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’
21 فقالَ ليَ الرَّبُّ: هيّا، سأُرسِلُكَ إلى مكانٍ بَعيدٍ، إلى غَيرِ اليَهودِ مِنَ الشعوبِ”.
21 Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’”
Paulus hos kommendanten
22 وكانوا يُصغونَ إلى بولُسَ حتّى قالَ هذِهِ الكَلماتِ، فصاحوا بأعلى أصواتِهِم: “أزيلوا هذا الرَّجُلَ عَنْ وَجهِ الأرضِ! هوَ لا يَستحِقُّ
22 Ända hit hade de lyssnat, men när han sade detta började de ropa: “Bort med honom från jordens yta! En sådan bör inte få leva.” 
23 وأخَذوا يَصيحونَ، ويَطرَحونَ ثيابَهُم، ويَرمونَ التُّرابَ في الهواءِ.
23 De skrek, slet i sina kläder och kastade upp sand i luften.
24 فأمَرَ قائِدُ الحامِيَةِ رجالَهُ بأنْ يُدخلوا بولُسَ إلى القَلعةِ ويسألوهُ تَحتَ الضَّربِ، ليَعرِفَ لِماذا يَصيحُ علَيهِ اليَهودُ كُلَ هذا الصِّياحِ.
24 Kommendanten lät då föra in Paulus i fästningen och gav order att han skulle förhöras under prygel, så att man fick reda på varför de skränade så mot honom.
25 فلمَّا مَدَّدوهُ ورَبَطوهُ ليَجلِدوهُ، قالَ لِلضَّابِطِ الواقفِ بِجانِبِه: “أيَحِقُّ لكُم أنْ تَجلِدوا مُواطنًا رومانِـيًّا مِنْ غَيرِ أنْ تُحاكِموهُ؟”
25 När man band fast honom för att piska honom sade han till officeren som var med: “Är det tillåtet att prygla en romersk medborgare som inte är dömd för något?”
26 فلمَّا سَمِعَ الضّابِطُ هذا الكلامَ، أسرَعَ إلى القائِدِ وقالَ لَه: “ماذا تَفعَلُ؟ هذا الرَّجُلُ رومانيٌّ! “
26 Då gick officeren till kommendanten och anmälde saken och sade: “Vad är det du tänker göra? Den mannen är romersk medborgare.”
27 فجاءَ القائِدُ إلى بولُسَ وقالَ لَه:”قُلْ لي: هَلْ أنتَ رومانيٌّ؟” قالَ: “نعَم”.
27 Kommendanten gick till honom och frågade: “Är du verkligen romersk medborgare?” När Paulus svarade ja,
28 فقالَ القائِدُ: “أنا دَفَعتُ مالاً كثيرًا حتّى حَصَلتُ على هذِهِ الجِنسيَّة”. فقالَ بولُسُ: “أمّا أنا فمولودٌ فيها”.
28 sade kommendanten: “Jag betalade en stor summa pengar för att få detta medborgarskap.” – “Jag fick det när jag föddes”, sade Paulus.
29 فتَراجَعَ عَنهُ في الحالِ مَنْ كانوا يُريدونَ أنْ يَستَجوِبوهُ. وخافَ القائِدُ لمَّا عرَفَ أنَّهُ رومانيٌّ وأنَّهُ كَبَّلَهُ بِالقيودِ.
29 De som skulle förhöra honom lät honom då genast vara, och kommendanten själv blev förskräckt när han insåg att det var en romersk medborgare som han hade låtit fängsla.
بولس في مجلس اليهود
30 وأرادَ القائِدُ في الغَدِ أنْ يَعرِفَ حَقيقةَ ما يَتَّهِمُ اليَهودُ بِه بولُسَ، فحلَّ قُيودَهُ، وأمَرَ رُؤساءَ الكَهنَةِ وجميعَ أعضاءِ مَجلِسِ اليَهودِ أنْ يَجتَمعوا، ثُمَّ أنزَلَ بولُسَ وأحضَرَهُ مَجلِسَهُم.
30 Då kommendanten ville få klarhet om vad judarna anklagade Paulus för lät han nästa dag ta av honom bojorna, befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas och förde ner Paulus och ställde honom inför dem.

أعمال الرسل 22 / Apostlagärningarna 22

[ www.LightBook.org ]