الكتاب المقدس عربي سويدي

أعمال الرسل 27 / Apostlagärningarna 27

أعمال الرسل 27/ Apostlagärningarna 27
أعمال الرسل 27 / Apostlagärningarna 27

أعمال الرسل 27 الفصل / الإصحاح السابع والعشرون

أعمال الرسل 27:  1- 44
Apostlagärningarna 27: 1 – 44
السفر إلى رومة
Resan över Medelhavet
1 ولمَّا اَستَقَرَ الرَأيُ أنْ نُسافِرَ في البحرِ إلى إيطاليةَ، سلَّموا بولُسَ وبَعضَ المَسجونينَ إلى ضابِطٍ مِنَ الكتيبَةِ الامبراطورِيَّةِ اَسمُهُ يوليوسُ.
1 När det var bestämt att vi skulle avsegla till Italien överlämnades Paulus och några andra fångar till en av Kejsarbataljonens officerare som hette Julius.
2 فرَكِبنا سَفينةً مِنْ أدْراميتَ مُتَّجِهَةً إلى شواطئِ آسيَّةَ، وأبحَرنا يُرافِقُنا أرْسترخُسُ وهوَ مَكدُونيٌّ مِنْ تَسالونيكي،
2 Vi steg ombord på ett fartyg från Adramyttion som skulle till hamnar i Asien och seglade ut. Aristarchos, en makedonier från Thessalonike, följde med oss.
3 فوَصَلنا في اليومِ الثَّاني إلى صيدا. وأظهَرَ يوليوسُ عَطفَهُ على بولُسَ، فسَمحَ لَه أنْ يذهَبَ إلى أصدقائِهِ لِينالَ مَعونَتَهُم.
3 Dagen därpå gick vi in till Sidon. Julius behandlade Paulus väl och lät honom gå till sina vänner för att få vad han behövde.
4 ثُمَّ أبحَرنا مِنْ هُناكَ بمُحاذاةِ قُبرصَ لأنَّ الرِّيحَ كانَت مُخالِفَةً لنا.
4 När vi lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind.
5 وبَعدَما اَجتَزْنا البحرَ عِندَ كِيليكيَّةَ وبَمفيليَّةَ نَزَلنا إلى ميناءِ مِيرَةَ في لِيكِيَّةَ.
5 Och efter att ha gått över öppna havet utanför Kilikien och Pamfylien kom vi till Myra i Lykien.
6 فوجَدَ القائِدُ يوليوسُ سَفينةً مِنَ الإسكندرِيَّةِ مُسافِرَةً إلى إيطاليةَ، فأُصعِدْنا إلَيها.
6 Där fick officeren tag på ett fartyg från Alexandria som skulle till Italien och satte oss ombord på det.
7 وسارَت بِنا السَّفينةُ بِبُطءٍ عِدَّةَ أيّامِ، حتّى اَقتَرَبنا بَعدَ جَهدٍ كثيرٍ مِنْ مدينةِ كنيدُسَ. ومنَعَتْنا الرّيحُ مِنَ النُّزولِ فيها، فواصَلْنا سَيرَنا قُربَ جَزيرةِ كريتَ عِندَ رأسِ سَلْمونَةَ.
7 Under åtskilliga dagar gick seglatsen långsamt, och när vi omsider nått i höjd med Knidos och vinden fortfarande låg emot oss gick vi in i lä av Kreta vid Salmone.
8 فوَصَلنا بَعدَما اَجتزناهُ بِصعوبَةٍ إلى مكانٍ يُسمّى “الموانئ الصّالِحَةَ” بالقُربِ مِنْ مدينةِ لِسائيةَ.
8 Längs kusten lyckades vi så småningom ta oss fram till en plats i närheten av staden Lasaia som hette Goda hamnarna.
9 وهكذا مَرَّ علَينا وقتٌ طويلٌ حتّى مَضى صَومُ الكَفّـارةِ وصارَ السَّفَرُ في البحرِ خَطِرًا. فأخَذَ بولُسُ يُنذِرُهُم
9 Då hade lång tid förflutit, fastedagen var redan förbi och det började bli riskfyllt att segla. Paulus varnade dem
10 قالَ: “أيُّها الرِّفاقُ، أرى في السَّفَرِ مِنْ هُنا خَطَرًا وخِسارَةً كَبيرةً لا تَقتَصِرُ على السَّفينَةِ وحُمولتِها بل على أرواحِنا أيضًا”.
10 och sade: “Jag ser tydligt att resan blir strapatsrik och leder till stora förluster, inte bara av last och skepp utan också av våra egna liv.”
11 لكِنَّ الضّابِطَ اَقتَنَعَ بِكلامِ القُبطانِ وصاحِبِ السَّفينةِ أكثرَ مِمَّا اَقتنَعَ بِكلامِ بولُسَ.
11 Men officeren litade mer på skepparen och fartygets ägare än på vad Paulus sade.
12 وكانَ الميناءُ غيرَ صالِحِ لِقَضاءِ فَصلِ الشِّتاءِ، فرأى أكثرُهُم أنْ يَرحَلوا عَنهُ، على أمَلِ أنْ يَصِلوا إلى فينِكْسَ، وهوَ ميناءٌ في جزيرةِ كريتَ يُواجِهُ الجُنوبَ الغربيَّ والشَّمالَ الغَربيَّ، فيَقضونَ فَصلَ الشِّتاءِ فيهِ.
12 Eftersom platsen var olämplig som vinterhamn röstade flertalet för att man skulle segla därifrån och försöka nå fram till Foinix och ligga där över vintern. Det är en hamn på Kreta som är öppen mot sydväst och nordväst.
العاصفة
Storm utanför Kreta
13 فلمَّا نسَّمَت رِيحٌ جُنوبيَّةٌ خفيفةٌ، ظنّـوا أنَّهُم نالوا مَطلَبَهُم، فرَفَعوا المِرساةَ وساروا بِمُحاذاةِ شاطئِ كريتَ.
13 När så en sydlig bris blåste upp menade de att de kunde genomföra sin plan.
14 ولكِنَّ رِيحًا شَرقيَّةً شَماليَّةً عاصِفَةً يُقالُ لها أوروكْلِيونُ ثارَت بَعدَ قَليلٍ مِنْ جِهَةِ الجزيرةِ
14 Men det dröjde inte länge förrän en våldsam storm, den så kallade Nordosten, svepte ner från land.
15 وضَربَتِ السَّفينةَ. فلمَّا تَعذَّرَ على السَّفينةِ أنْ تُقاوِمَها، اَندَفَعَتِ السَّفينةُ في مَهَبِّ الرّيحِ.
15 Fartyget fångades av den och kunde inte hålla upp mot vinden, utan vi föll av och länsade undan för den.
16 واَحتَمَينا مِنَ الرّيحِ عِندَ مُرورِنا بِمُحاذاةِ جَزيرَةٍ صَغيرَةٍ اَسمُها كَودَةُ، فتَمَكَنّا بَعدَ جَهدٍ أنْ نُنقِذَ قارِبَ النَّجاةِ.
16 Vi kom i lä av en liten ö som hette Kauda och lyckades där med nöd och näppe bärga skeppsbåten.
17 فلمَّا رَفعوهُ إلى السَّفينَةِ اَحتاطوا لِلأمرِ، فشَدُّوا وسَطَها بالحِبالِ. وخافوا أنْ تَندفِعَ السَّفينةُ إلى الرِّمالِ المُتَحرِّكَةِ عِندَ ساحِلِ ليبيا، فأنزلوا القُلوعَ وتَركوا السَّفينةَ تَسوقُها الأمواجُ.
17 Sedan den tagits ombord stagade man fartyget som en säkerhetsåtgärd. De var rädda för att de skulle driva upp på Syrtenbankarna, och därför sänkte de rån och seglade vidare så.
18 وقَوِيَتِ العاصِفَةُ في اليومِ الثَّاني، فأخذوا يَرمونَ الحُمولَةَ في البحرِ.
18 Då vi var svårt ansatta av stormen gjorde de sig nästa dag av med en del av lasten,
19 وفي اليومِ الثَّالثِ أمسَكوا أدواتِ السَّفينةِ ورَمَوها في البحرِ.
19 och på tredje dagen vräkte de med egna händer allt löst överbord.
20 ومَرَّت أيّامٌ كثيرةٌ ما رأينا فيها الشَّمسَ ولا النُّجومَ، وبَقيَتِ الرّيحُ تَعصِفُ حتّى قَطَعنا كُلَّ أمَلٍ لنا مِنَ النَّجاةِ.
20 Varken sol eller stjärnor visade sig på flera dygn, och stormen låg hårt på. Till slut förlorade vi allt hopp om räddning.
21 وكانَ رِجالُ السَّفينةِ مُمتَنِعينَ طويلاً عَنِ الطَّعامِ، فوقَفَ بولُسُ بَينَهُم وقالَ لهُم: “أيُّها الرِّفاقُ، كانَ يَجبُ أنْ تَسمَعوا لي، فلا تُبحِروا مِن كريتَ، فتَسلَموا مِنْ هذِهِ الأخطارِ والخسائِرِ.
21 Ingen hade nu på länge fått någon mat. Paulus steg då fram bland dem och sade: “Ni skulle ha lytt mitt råd och inte gett er ut från Kreta, så hade ni besparat er dessa strapatser och förluster.
22 والآنَ أُناشِدِكُم أنْ تَتَشجَّعوا، فلَنْ يَفقُدَ أحَدٌ مِنكُم حياتَهُ، إلاَّ أنَّ السَّفينةَ وحدَها ستَتَحطَّمُ.
22 Men nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inga liv skall gå förlorade, bara skeppet.
23 ففي هذِهِ الَّليلةِ جاءَني ملاكٌ مِنْ إلَهي الّذي أعبُدُهُ
23 I natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och som jag tjänar,
24 وقالَ لي: “لا تَخَفْ، يا بولُسُ! فلا بُدَ لكَ أنْ تَحضُرَ لَدى القَيصرِ. واللهُ وهَبَ لكَ حياةَ جميعِ المُسافِرينَ معَكَ”.
24 och han sade: ’Var inte rädd, Paulus. Du skall stå inför kejsaren, och alla som är med dig ombord har Gud skänkt dig!’
25 فتَشَجَّعوا أيُّها الرِّفاقُ لأنِّي أثِقُ باللهِ، وستَجري الأُمورُ كما قيلَ لي.
25 Var därför vid gott mod! Jag litar på Gud, det blir som han har sagt mig.
26 فلا بُدَّ أنْ يَدفَعَنا الموجُ إلى إحدى الجُزُرِ”.
26 Men vi kommer att drivas i land på någon ö.”
27 وبَينَما كُنّـا في الَّليلَةِ الرّابِعَةَ عشْرَةَ تائِهينَ في بحرِ أَدرِيا، ظَنَّ البحَّارَةُ عِندَ مُنتَصَفِ الَّليلِ أنَّهُم يَقتَرِبونَ مِنَ البَرِّ.
27 På fjortonde dygnet av vår färd över Adriahavet började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land.
28 فلمَّا قاسُوا عُمْقَ البحرِ، وجَدوهُ مِئةً وعشرينَ قَدَمًا، ثُمَّ قاسُوهُ بَعدَ مسافَةٍ قَصيرةٍ، فوَجَدوهُ نحوَ تِسعينَ قَدَمًا.
28 De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efteråt lodade de på nytt och fick det nu till femton famnar. 
29 فخافوا أنْ تَصطَدِمَ السَّفينَةُ بأماكِنَ صَخرِيَّةٍ، فألقَوا مِنْ مُؤخَّرِ السَّفينةِ أربعَ مَراسٍ وتَرَقَّبوا طُلوعَ الفَجرِ بِفارِغِ الصَّبرِ.
29 De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare från aktern och önskade bara att det skulle bli dag.
30 وحاوَلَ البحَّارَةُ أنْ يَهرُبوا مِنَ السَّفينةِ، فأنزلوا القارِبَ إلى البحرِ زاعِمينَ أنَّهُم يُريدونَ أنْ يُلقوا المراسيَ مِنْ مُقدَّمِ السَّفينةِ.
30 Sjömännen gjorde ett försök att överge fartyget och firade ner skeppsbåten under förevändning att de skulle lägga ut ankare från fören.
31 فقالَ بولُسُ لِلضَّابِطِ وجُنودِهِ: “إذا كانَ هَؤلاءِ البَّحارَةُ لا يَبقُونَ في السَّفينةِ، فلا نَجاةَ لكُم”.
31 Då sade Paulus till officeren och soldaterna: “Om inte de där stannar kvar ombord är ni förlorade.”
32 فقَطَعَ الجُنودُ حِبالَ القارِبِ وتَركوهُ يَسقُطُ في الماء.
32 Då kapade soldaterna linorna och lät skeppsbåten driva i land.
33 واَقتَرَبَ طُلوعُ النَّهارِ، فطَلَبَ إلَيهِم بولُسُ أنْ يَتناوَلوا بَعضَ الطَّعامِ، قالَ: “مَضى الآنَ أربعةَ عشَرَ يومًا وأنتُم تَنتَظِرونَ صائِمينَ لا تَذوقونَ شيئًا.
33 Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. “Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring.
34 فأُناشِدُكُم أنْ تأكُلوا طَعامًا لأنَّ فيهِ نَجاتَكُم، ولن تَسقُطَ شَعْرةٌ واحدةٌ مِنْ رُؤوسِكُم”.
34 Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.”
35 ولمَّا قالَ هذا، أخَذَ خُبزًا وشكَرَ اللهَ أمامَ أنظارِهِم جميعًا، ثُمَّ كسَرَهُ وبَدأَ يأكُلُ.
35 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.
36 فتشَجَّعوا كُلُّهُم وأكَلوا.
36 Då repade alla mod och intog föda.
37 وكانَ عَددُنا في السَّفينةِ مِئتينِ وستَّةً وسَبعينَ نَفسًا.
37Allt som allt var vi 276 personer ombord.
38 وبَعدَما شَبِعوا، أخَذوا يَطرَحونَ القَمحَ في البحرِ ليُخَفِّفوا عَنِ السَّفينةِ.
38 Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.
اصطدام السفينة
Strandning på Malta
39 ولمَّا طَلَعَ الفَجرُ تَعَذَّرَ على البحّارَةِ أنْ يَعرِفوا إلى أي أرضٍ وصَلُوا. ولكِنَّهُم أبصَروا شاطِـئَ خليجٍ صغيرٍ، فعَزَموا على أنْ يَدفَعوا السَّفينةَ إلَيهِ إذا أمكنَ.
39 När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land.
40 فقَطَعوا المراسيَ وتَركوها تَسقُطُ في البحرِ، وحلُّوا في الوقتِ نَفسِهِ الحِبالَ الّتي تَربُطُ دَفَّةَ السَّفينةِ، ثُمَّ رفَعوا الشِّراعَ الصَّغيرَ للرّيحِ واَتَّجَهوا نحوَ الشـاطئِ.
40 De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden.
41 ولكِنَ السَّفينةَ اَصطَدَمَت بِتلَّةٍ مِنَ الرَّملِ بَينَ المياهِ، فغرَزَ فيها مُقَدَّمُها، وعادَ لا يَتَحرَّكُ. أمَّا مُؤخَّرُها فتَحَطَّمَ مِنْ شِدَّةِ الأمواجِ.
41 Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna.
42 وعزَمَ الجُنودُ أنْ يَقتُلوا المَساجينَ لِئَلاَّ يَسبَحوا إلى الشّـاطئِ فيَهرُبوا.
42 Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly.
43 ولكِنَّ الضّـابِطَ أرادَ أنْ يُنقِذَ بولُسَ، فمَنَعَهُم مِنْ ذلِكَ، وأمرَ القادِرينَ على السِّباحَةِ أنْ يَعبُروا قَبلَ غَيرِهِم إلى البَرِّ،
43 Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga,
44 على أنْ يَتبَعَهُمُ الآخَرونَ، إمّا على الألواحِ وإمّا على حُطامِ السَّفينةِ. فوَصَلوا كُلُّهُم إلى البَرِّ سالِمينَ.
44 en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.

أعمال الرسل 27 / Apostlagärningarna 27

[ www.LightBook.org ]

أعمال الرسل 27 / Apostlagärningarna 27
4 (80%) 1 vote[s]
الوسوم
اظهر المزيد

مقالات ذات صلة

زر الذهاب إلى الأعلى
إغلاق