الرئيسية » الكتاب المقدس عربي سويدي » أعمال الرسل 4 / Apostlagärningarna 4

أعمال الرسل 4 / Apostlagärningarna 4

أعمال الرسل 4 / Apostlagärningarna 4

أعمال الرسل 4 الفصل / الإصحاح الرابع

أعمال 4: 1 – 37
Apostlagärningarna 4: 1 – 37
بطرس ويوحنا في المجلس
Petrus och Johannes inför rådet
1 وبَينَما بُطرُسُ ويوحنَّا يَخطُبانِ في الشَّعبِ، جاءَ إلَيهِما الكَهنَةُ ورَئيسُ حَرَسِ الهَيكَلِ والصَّدُّوقيُّونَ،
1 Medan de talade till folket överraskades de av prästerna, tempel kommendanten och saddukeerna,
2 وهُم مُستاؤونَ لأنَّهُما كانا يُعلِّمانِ الشَّعبَ ويُعلِنانِ قيامَةَ الأمواتِ بِقِـيامَةِ يَسوعَ.
2 som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning   till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
3 فأمسكُوهُما وحَبَسوهُما إلى الغَدِ، لأنَّهُ جاءَ المساءُ.
3 De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag, eftersom det redan var kväll.
4 وآمنَ كثيرٌ مِنَ الّذينَ سَمِعوا الكَلِمَةَ، فبَلَغَ عدَدُ المُؤمِنينَ مِنَ الرِّجالِ نَحوَ خمسةِ آلافٍ.
4 Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män.
5 وفي الغَدِ اَجتَمَعَ في أُورُشليمَ رُؤساءُ اليَهودِ والشُّيوخُ ومُعَلِّمو الشَّريعةِ
5 Nästa dag samlades de högsta styresmännen samt de äldste och de skriftlärda i Jerusalem.
6 وحَنّـانُ رَئيسُ الكَهنَةِ وقَيافا ويوحنَّا وإسكَندَرُ   وأبناءُ رُؤساءِ الكَهنَةِ كُلِّهِم.
Översteprästen Hannas var där liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt.
7 ثُمَ اَستَدعوا بُطرُسَ ويوحنَّا وسألوهُما: “بِأَيِّ سُلطَةٍ أو بِأَيِّ اَسمٍ عَمِلْتُما هذا؟”
7 De lät föra fram apostlarna och frågade dem: “Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?”
8 فأجابَهُم بُطرُسُ وهوَ مُمتَلئٌ مِنَ الرُّوحِ القُدُسِ: “يا رُؤساءَ الشَّعبِ، ويا أيُّها الشُّيوخُ،
8 Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: “Ni äldste och folkets ledare,
9 إذا كُنتُم تَسألونَنا اليومَ عَنِ الإحسانِ إلى مَريضٍ لِتَعرِفوا كيفَ شُفي،
9 när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad,
10 فاَعلَموا جميعًا، وليَعلَمْ شَعبُ إِسرائيلَ كُلُّهُ، أنَّ هذا الرَّجُلَ يَقِفُ هُنا أمامَكُم صَحيحًا مُعافًى باَسمِ يَسوعَ المَسيحِ النّـاصِريِّ الّذي صَلَبْتُموهُ أنتُم وأقامَهُ اللهُ مِنْ بَينِ الأمواتِ.
10 då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här   mannen frisk framför er.
11 هذا هوَ “الحجَرُ الّذي رَفَضْتُموهُ أيُّها البَنَّاؤونَ، فصارَ رأسَ الزّاوِيَةِ”.
11 Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten.
12 لا خلاصَ إلاّ بيَسوعَ، فما مِن اَسمٍ آخَرَ تَحتَ السَّماءِ وهَبَهُ اللهُ لِلنّاسِ نَقدِرُ بِه أنْ نَخلُصَ”.
12 Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”
13 فلمَّا رأى أعضاءُ المَجلِسِ جُرأةَ بُطرُسَ ويوحنَّا، تَعَجَّبوا لأنَّهُم عَرَفوهُما أُمِّيَّينِ مِنْ عامَةِ النّـاسِ. ولكنَّهُم عَلِموا أنَّهُما كانا قَبلاً معَ يَسوعَ.
13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig. De kände igen dem som följeslagare till Jesus,
14 وهُم إلى ذلِكَ يُشاهِدونَ الرَّجُلَ الذي شُفِيَ واقِفًا قُربَهُما، فما كانَ لهُم ما يُجادِلونَ فيهِ.
14 och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.
15 فأمَروهُما أنْ يَخرُجا مِنَ المَجلِسِ، ثُمَ تَشاوَروا
15 De befallde dem att vänta utanför rådet och överlade sedan med varandra.
16 وقالوا: “ماذا نَفعَلُ بهَذينِ الرَّجُلينِ؟ فكُلُّ سُكانِ أُورُشليمَ يَعرِفونَ أنَّ هذِهِ الآيةَ المُبـينَةَ تَمَّت على أيديهِما، فلا نَقدِرُ أنْ نُنكِرَها.
16 “Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem är uppenbart för hela Jerusalem, och vi kan inte förneka det.
17 ولكنْ لِئَلاَ يَزدادَ اَنتِشارُ هذا الخبَرِ بَينَ الشَّعبِ، فلنُنْذِرْهُما بأنْ لا يَعودا إلى ذِكْرِ اَسمِ يَسوعَ أمامَ أحدٍ”.
17 Men för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet.”
18 ثُمَّ اَستَدْعوهُما وأمَروهُما أنْ لا يَنطِقا أو يُعَلِّما باَسمِ يَسوعَ.
18 De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn.
19 فقالَ لهُم بُطرُسُ ويوحنَّا: “أنتُم أنفُسُكُم اَحكُموا: هَلِ الحَقُّ عِندَ اللهِ أنْ نُطيعَكُم أمْ أنْ نُطيعَ اللهَ؟
19 Men Petrus och Johannes svarade dem: “Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.
20 أمَّا نَحنُ فلا يُمكِنُنا إلاَّ أنْ نَتَحدَّثَ بما رأينا وسَمِعنا”.
20 Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”
21 فأنذَروهُما ثانيَةً، ولكنَّهُم حارُوا كَيفَ يُعاقِبونَهُما، فأخلَوا سَبيلَهُما خَوفًا مِنَ الشَّعبِ. فالنّاسُ كُلُّهُم كانوا يُمَجِّدونَ اللهَ على ما جرى،
21 Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett,
22 لأنَّ الرَّجُلَ الذي نالَ هذا الشِّفاءَ العَجيبَ جاوزَ حَدَ الأربعينَ.
22 ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal.
صلاة المؤمنين
Bön om helig ande
23 ولمَّا أخلى المَجلِسُ سَبيلَ بُطرُسَ ويوحنَّا، رَجَعا إلى رِفاقِهِما وأخبراهُم بِكُلِّ ما قالَ لَهُما رُؤساءُ الكَهنَةِ والشُّيوخُ.
23 Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.
24 وعِندَما سَمِعوا ذلِكَ، رفَعُوا أصواتَهُم إلى اللهِ بِقَلبٍ واحدٍ، فقالوا: “يا ربُّ، يا خالقَ السَّماءِ والأرضِ والبحرِ وكُلِّ شيءٍ فيها،
24 När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: “Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer,
25 أنتَ قُلتَ بلِسانِ أبـينا داوُدَ عَبدِكَ بِوَحيٍ مِنَ الرُّوحِ القُدُسِ: لماذا هاجَتِ الأُمَمُ وتآمَرتِ الشُّعوبُ باطِلاً؟
25 du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare: Varför förhäver sig hedningarna, varför smider folken fåfänga planer?
26 قامَ مُلوكُ الأرضِ وتَحالَفَ الرُّؤساءُ كُلُّهُم على الرَّبِّ ومَسيحِهِ.
26 Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.
27 نعم، تَحالَفَ في هذِهِ المدينةِ هِيرودُسُ، وبنطيُّوسُ بِيلاطُسُ وبَنو إِسرائيلَ والغُرَباءُ على فَتاكَ القُدّوسِ يَسوعَ الذي جَعَلتَهُ مَسيحًا،
27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk,
28 فعَمِلوا ما سَبَقَ أنْ قَضَت يَدُكَ ومَشيئَتُكَ أنْ يكونَ.
28 alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt.
29 فاَنظُرِ الآنَ، يا رَبُّ إلى تَهديداتِهِم واَمْنَحْنا نَحنُ عَبيدَكَ أنْ نُعلِنَ كَلِمَتَكَ بِكُلِّ جُرأةٍ.
29 Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord.
30 مُدَّ يَدَكَ لِتأتيَ بالشِّفاءِ والآياتِ والعجائِبِ باَسمِ فَتاكَ القُدُّوسِ يَسوعَ”.
30 Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”
31 وبَينَما هُم يُصلُّونَ اَهتَزَّ المكانُ الّذي كانوا مُجتَمِعينَ فيهِ. واَمتَلأوا كُلُّهُم مِنَ الرُّوحِ القُدُسِ، فأخذوا يُعلِنونَ كَلِمةَ اللهِ بِجُرأةٍ.
31 När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.
الحياة المشتركة
Egendomsgemenskap
32 وكانَ جَماعةُ المُؤمنينَ قَلبًا واحدًا ورُوحًا واحِدَةً، لا يَدَّعي أحدٌ مِنهُم مُلْكَ ما يَخُصُّهُ، بل كانوا يتَشاركونَ في كُلِّ شيءٍ لهُم.
32 Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.
33 وكانَ الرُّسُلُ يُؤدُّونَ الشَّهادَةَ بِقيامَةِ الرَّبِّ يَسوعَ، تُؤيِّدُها قُدرَةٌ عَظيمةٌ. وكانَتِ النِّعمَةُ وافِرَةً علَيهِم جميعًا
33 Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd.
34 فما كانَ أحَدٌ مِنهُم في حاجةٍ، لأنَّ الّذينَ يَملِكونَ الحُقولَ أوِ البُيوتَ كانوا يَبيعونَها ويَجيئونَ بِثَمنِ المَبيعِ،
34 Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman
35 فيُلقونَهُ عِندَ أقدامِ الرُّسُلِ ليُوزِّعوهُ على قَدرِ   اَحتِياجِ كُلِّ واحدٍ مِنَ الجماعَةِ.
35 och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.
36 وهكذا عَمِلَ يوسُفُ، وهوَ لاوِيٌّ قُبرُصِيُّ الأصلِ لَقَّبَهُ الرُّسُلُ بِبَرْنابا، أي اَبنِ التَّعزِيَةِ،
36 Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son,
37 فباعَ حَقلاً يَملِكُه وجاءَ بِثَمَنِهِ وألقاهُ عِندَ أقدامِ الرُّسُلِ
37 sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

أعمال الرسل 4 / Apostlagärningarna 4

www.LightBook.org ]

اشترك معنا على يوتيوب

أدخل عنوان بريدك الالكتروني: