لوقا 1:11-54
Lukas 11:1-54
الصلاة الربـية
Om bön

1 وكانَ يَسوعُ يُصلّـي في أحدِ الأماكنِ، فلمَّا أتَمَّ الصَّلاةَ قالَ لَه واحِدٌ مِنْ تلاميذِه: “يا رَبُّ، عَلِّمْنا أنْ نُصلِّيَ، كما عَلَّمَ يوحنَّا تلاميذَهُ”.
1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: “Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.”
2 فقالَ لهُم يَسوعُ: “متى صَلَّيتُم فقولوا: أيُّها الآبُ لِـيتَقدّسِ اَسمُكَ لِـيأْتِ مَلكوتُكَ
2 Då sade han till dem: “När ni ber skall ni säga:
3 أعطِنا خُبزَنا اليوميَّ
3 Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
4 واَغفِرْ لنا خطايانا، لأنَّنا نَغفِرُ لِكُلِّ مَنْ يُذنِبُ إلينا. ولا تُدخِلْنا في التَّجربَةِ”،
4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.”
5 ثُمَّ قالَ لهُم يَسوعُ: “مَنْ مِنكُم لَهُ صَديقٌِ ويذهَبُ إلَيهِ في نِصفِ اللِّيلِ، ويَقولُ لَه: يا صَديقي، أعِرْني ثلاثَةَ أرغِفَةٍ،
5 Han sade till dem: “Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd.
6 لأنَّ لي صَديقًا جاءَني مِنْ سَفرٍ ولا خُبزَ عِندي أقَدِّمُ لَه،
6 En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’
7 فيُجيبُ صَديقُهُ مِنْ داخلِ البَيتِ: لا تُزعِجْني! البابُ مُقفَلٌ، وأولادي مَعي في الفِراشِ، فلا أقدِرُ أنْ أقومَ لأُعطِيَك.
7 Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’
8 أقولُ لكُم: إنْ كانَ لا يقومُ ويُعطيهِ لأنَّهُ صَديقُهُ، فهوَ يَقومُ ويُعطيهِ كلَّ ما يَحتاجُ إلَيهِ لأنَّهُ لَجَّ في طَلَبِهِ.
8 Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.
9 لذَلِكَ أقولُ لكُم: إسألوا تُعطَوا، أطلُبوا تَجِدوا، إقرَعوا  يُفْتَحْ لكُم.
9 Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.
10 فمَنْ يَسألْ يَنَلْ، ومَنْ يَطلُبْ يَجِدْ، ومَنْ يَدُقّ البابَ يُفتَحْ لَه.
10 Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
11 فأيُّ أبٍ مِنكُم إذا طَلبَ مِنهُ اَبنُهُ سَمكَةً أعطاهُ بدَلَ السَّمكَةِ حَـيَّةً؟
11 Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk
12 أو طلَبَ مِنهُ بَيضَةً أعطاهُ عقرَبًا؟
12 eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg?
13 فإذا كُنتُم أنتُمُ الأشرار تَعرِفونَ كيفَ تُحسِنونَ العَطاءَ لأبنائِكُم، فما أولى أباكُمُ السَّماوِيُّ بأنْ يهَبَ الرُّوحَ القُدُسَ لِلَّذينَ يَسألونَهُ؟”
13 Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
يسوع وبعلزبول
Demoner drivs ut med Guds finger
14 وكانَ يَطرُدُ شَيطانًا أخرَسَ. فلمَّا خرَجَ الشَّيطانُ تكَلَّمَ الرَّجُلُ، فتعَجَّبَ الجُموعُ.
14 En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. 
15 لكِنَّ بَعضَهُم قالَ: “هوَ يَطرُدُ الشَّياطينَ ببعلَزبولَ رَئيسِ الشَّياطينِ”.
15 Men några sade: “Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.”
16 وطلَبَ آخَرونَ آيةً مِنَ السَّماءِ ليُجَرِّبوهُ.
16 Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.
17 فعَرَفَ أفكارَهُم، فقالَ لهُم: “كُلُّ مَملكَةٍ تَنقَسِمُ تَخرَبُ وتَنهارُ بُيوتُها بَيتًا على بَيتٍ.
17 Men han visste vad de hade i tankarna och sade: “Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus.
18 وإذا اَنقَسَمَ الشَّيطانُ، فكيفَ تَثبتُ مَملكتُهُ؟ تَقولونَ إنِّي ببعلَزَبولَ أطرُدُ الشَّياطينَ.
18 Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna.
19 فإنْ كُنتُ بِبَعلَزَبولَ أطرُدُ الشَّياطينَ، فَبِمَن يطرُدُهُ أتباعُكُم؟ لذلِكَ هُم يَحكُمونَ علَيكُم.
19 Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
20 وأمَّا إذا كُنتُ بإصبعِ اللهِ أطرُدُ الشَّياطينَ، فمَلكوتُ اللهِ أقبلَ علَيكُم.
20 Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
21 عِندَما يَحرُسُ الرَّجُلُ القَويُّ المُتَسَلِّحُ بَيتَهُ تكونُ أموالُهُ في أمانٍ.
21 När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred.
22 ولكِنْ إذا هاجَمَهُ رَجُلٌ أقوى مِنهُ وغَلبَهُ، يَنتَزِعُ مِنهُ كُلَّ سلاحِهِ الّذي كانَ يَعتَمِدُ علَيهِ ويُوزِّعُ ما سَلَبهُ.
22 Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet.
23 مَنْ لا يكونُ مَعي فهوَ علَيَّ، ومَنْ لا يجمَعُ مَعي فهوَ يُــبَدِّدُ.
23 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
عودة الروح النجس
Den orena andens återkomst
24 “إذا خَرجَ الرُّوحُ النَّجِسُ مِنْ إنسانٍ، هامَ في القِفارِ يَطلُبُ الرَّاحَةَ. وعِندَما لا يَجدُها يَقولُ: أرجِـــعُ إلى بَيتي الّذي خَرَجْت مِنهُ.
24 När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
25 فيَرجِـــعُ ويَجدُهُ مكنوسًا مُرَتَّبًا.
25 När den så kommer och finner det städat och snyggt,
26 لكنَّهُ يذهَبُ ويَجيءُ بسَبعةِ أرواحٍ أشَرَّ مِنهُ، فتَدخُلُ وتَسكُنُ فيهِ، فتَصيرُ حالُ ذلِكَ الإنسانِ في آخِرِها أسوأَ مِنْ حالِهِ في أوَّلِها”.
26 går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.”
السعادة الحقيقة
27 وبَينَما هوَ يَتكَلَّمُ، رفَعَتِ اَمرَأةٌ مِنَ الجُموعِ صَوتَها وقالَت لَه: “هَنيئًا لِلمَرأةِ الّتي ولَدَتْكَ وأرضَعَتكَ”.
27 När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: “Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.”
28 فقالَ يَسوعُ: “بل هَنيئًا لِمَنْ يَسمعُ كلامَ اللهِ ويَعمَلُ بِهِ”.
28 Men han svarade: “Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”
الجموع يطلبون آية
Jona-tecknet
29 واَزدَحَمَتِ الجُموعُ، فأخَذَ يَقولُ: “هذا الجِيلُ جِيلٌ فاسِدٌ يَطلُبُ آيةً، ولَنْ يُعطى لَه سِوى آيةِ يُونانَ النَّبـيِّ.
29 När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: “Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet.
30 فكما كانَ النَّبـيُّ يُونانُ آيةً لأهلِ نينوى، فكذلِكَ يكونُ اَبنُ الإنسانِ آيةً لِهذا الجِيلِ.
30 Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte.
31 مَلِكَةُ الجُنوبِ تَقومُ يومَ الحِسابِ معَ هذا الجِيلِ وتَحكُمُ علَيهِ، لأنَّها جاءَت مِنْ أقاصي الأرضِ لِتسمَعَ حِكمَةَ سُليمانَ، وهُنا الآنَ أعظَمُ مِنْ سُليمانَ.
31 Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.
32 وأهلُ نينوى يَقومونَ يَومَ الحِسابِ معَ هذا الجِيلِ ويَحكُمونَ علَيهِ، لأنَّهُم تابوا عِندَما سَمِعوا إنذارَ يُونانَ، وهُنا الآنَ أعظَمُ مِنْ يُونانَ!
32 Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
نور الجسد
Kroppens lampa är ögat
33 “ما مِنْ أحَدٍ يُوقِدُ سِراجًا ويضَعُهُ في مَخبإٍ أو تَحتَ المِكيالِ، بل في مكانٍ مُرتَفِـعٍ ليَستَنيرَ بِهِ الدّاخِلونَ.
33 Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset.
34 سِراجُ الجسدِ هوَ العَينُ. فإنْ كانَت عَينُكَ سَليمَةً، كانَ جَسَدُكَ كُلُّهُ مُنيرًا. وإنْ كانَت عَينُكَ مَريضةً، كانَ جَسَدُكَ كُلُّهُ مُظلِمًا.
34 Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp.
35 فاَنْتَبِه، لِئلاَّ يَصيرَ النّـورُ الّذي فيكَ ظَلامًا.
35 Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker.
36 فإنْ كانَ جسَدُكَ كُلُّهُ مُنيرًا، ولا أثَرَ للظَّلامِ فيهِ، أنارَ بأكمَلِهِ كما لو أنارَ لكَ السِّراجُ بِضوئِهِ”.
36 Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.”
يسوع يوبخ الفريسيـين ومعلمي الشريعة
Anklagelser mot fariseer och laglärda
37 وبَينَما هوَ يَتكلَّمُ، دَعاهُ أحَدُ الفَرِّيسيِّينَ إلى الغَداءِ عِندَهُ. فدخَلَ بَيتَهُ وجلَسَ لِلطَّعامِ.
37 Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords.
38 فتَعَجَّبَ الفَرِّيسيُّ لمّا رأى يَسوعَ يَجلِسُ ولا يَغسِلُ يَديهِ قَبلَ الغَداءِ.
38 Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden,
39 فقالَ لَه الرَّبُّ يَسوعُ: “أنتُم أيُّها الفَرِّيسيُّونَ تُطَهِّرونَ ظاهِرَ الكأسِ والصَّحنِ، وباطِنُكُم كُلُّهُ طمعٌ وخُبثٌ.
39 men Herren sade till honom: “Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska.
40 يا أغبـياءُ، هذا الّذي صنَعَ الظَّاهِرَ، أمَا صنَعَ الباطِنَ أيضًا؟
40 Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan?
41 أعـطُوا الفُقراءَ مِمّا في داخِلِ كُؤوسِكُم وصُحونِكُم، يكُنْ كُلُّ شيءٍ لكُم طاهِرًا.
41 Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er.
42 ولكِنِ الوَيلُ لكُم، أيُّها الفَرِّيسيُّونَ! تُعطونَ العُشرَ مِنَ النَّعنَعِ والصَّعتَرِ وسائِرِ البُقولِ، وتُهمِلونَ العَدلَ ومَحبَّةَ اللهِ. فهذا كانَ يَجبُ أنْ تَعمَلوا بِهِ مِنْ دونِ أنْ تُهمِلوا ذاكَ.
42 Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra.
43 الوَيلُ لكُم، أيُّها الفَرِّيسيُّونَ! تُحبّونَ مكانَ الصَّدارَةِ في المَجامِعِ والتَّحيّاتِ في السّاحاتِ.
43 Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen.
44 الوَيلُ لكُم أنتُم مِثْلُ القُبورِ المَجهولَةِ، يَمشي النّـاسُ علَيها وهُم لا يَعرِفونَ”.
44 Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.”
45 فقالَ لَه أحَدُ عُلَماءِ الشَّريعةِ: “يا مُعَلِّمُ، بِقولِكَ هذا تَشتُمُنا نَحنُ أيضًا! “
45 Då insköt en av de laglärda: “Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.”
46 فقالَ: “الوَيلُ لكُم أنتُم أيضًا يا عُلَماءَ الشَّريعَةِ، تُحَمِّلونَ النّـاسَ أحمالاً ثَقيلةً ولا تَمُدُّونَ إصبَعًا واحدةً لتُساعِدوهُم على حَمْلِها.
46 Han svarade: “Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna.
47 الوَيلُ لكُم، تَبنونَ قُبورَ الأنبـياءِ، وآباؤُكُم هُمُ الّذينَ قَتلوهُم.
47 Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade.
48 وهكذا تَشهدونَ على آبائِكُم وتُوافِقونَ على أعمالِهِم: هُم قَتَلوا الأنبـياءَ، وأنتُمْ تَبنونَ لهُمُ القُبورَ.
48 Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem.
49 ولذلِكَ قالَت حِكمَةُ اللهِ: أُرسِلُ إلَيهِم الأنبـياءَ والرُّسُلَ، فيَقتُلونَ مِنهُم ويَضْطَهِدونَ،
49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja.
50 حتّى أُحاسِبَ هذا الجِيلَ على دَمِ جميعِ الأنبـياءِ الّذي سُفِكَ مُنذُ إنشاءِ العالَمِ،
50 Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse,
51 مِنْ دمِ هابـيلَ إلى دمِ زكَرِيّا الّذي قُتِلَ بَينَ المَذبَحِ وبَيتِ اللهِ. أقولُ لكُم: نعم، سأُحاسِبُ هذا الجِيلَ على دَمِ هَؤلاءِ كُلِّهِم!
51 alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det.
52 الوَيلُ لكُم، يا عُلماءَ الشَّريعةِ! اَستَولَيتُم على مِفتاحِ المَعرِفَةِ، فلا أنتُم دَخَلْتُم، ولا تَرَكْتُمُ الدّاخِلينَ يَدخُلونَ”.
52 Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.”
53 وبَينَما هوَ خارِجٌ مِنْ هُناكَ اَزدادَت علَيهِ نَقمَةُ عُلماءِ الشَّريعةِ والفَرِّيسيِّينَ، فأخذوا يَسْتَنْطِقونَهُ في أمورٍ كثيرةٍ،
53 När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor
54 ويَتَرقَّبونَهُ ليَصطادوا مِنْ فَمِهِ كَلِمَةً يتَّهِمونَهُ بِها.
54 för att få honom att säga något som han kunde fällas för.
إنجيل لوقا 11 / Lukas 11
4 (80%) 1 vote[s]