الكتاب المقدس عربي سويدي

إنجيل لوقا 24 / Lukas 24

لوقا 1:24-53
Lukas 24:1-53
قيامة يسوع

1 وجِئنَ عِندَ فَجرِ الأحَدِ إلى القَبرِ وهُنَّ يَحمِلْنَ الطِّيبَ الّذي هَيَّأنَهُ.
1 Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning.
2 فوَجَدْنَ الحجَرَ مُدَحرَجًا عَنِ القَبرِ.
2 D e fann att stenen var bortrullad från graven,
3 فدَخَلْنَ، فما وَجَدْنَ جسَدَ الرَّبِّ يَسوعَ.
3 och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp.
4 وبَينَما هُنَّ في حَيرَةٍ، ظهَرَ لَهُنَّ رَجُلانِ علَيهِما ثِـيابٌ بَرّاقَةٌ،
4 De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem.
5 فاَرتَعَبْنَ ونكَّسنَ وجُوهَهُنَّ نحوَ الأرضِ، فقالَ لهُنَّ الرَّجُلانِ: “لِماذا تَطلُبْنَ الحَيَّ بَينَ الأمواتِ؟
5 Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: “Varför söker ni den levande här bland de döda?
6 ما هوَ هُنا، بل قامَ. أُذكُرنَ كلامَهُ لَكُنَّ وهوَ في الجَليلِ،
6 Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen:
7 حينَ قالَ: “يَجبُ أنْ يُسلَّمَ اَبنُ الإنسانِ إلى أيدي الخاطِئينَ ويُصلَبَ، وفي اليومِ الثّـالِثِ يَقومُ”.
7 att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
8 فتَذكَّرنَ كلامَهُ.
8 Då kom de ihåg hans ord,
9 ورَجَعْنَ مِنَ القَبرِ وأخبَرْنَ التَّلاميذَ الأحَدَ عشَرَ والآخَرينَ كُلَّهُم بِما حدَثَ،
9 och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra.
10 وهُنَّ مَريَمُ المَجدَلَّـيةُ وحنَّةُ ومَريَمُ أُمُّ يَعقوبَ، وكذلِكَ سائِرُ النِّساءِ اللَّواتي رافَقنَهُنَّ.
10 Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna.
11 وظَنَّ الرُسُلُ أنَّهُنَّ واهِماتٌ، فما صَدَّقوهُنَّ.
11 De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.
12 ولكنَّ بُطرُسَ قامَ وأسرَعَ إلى القَبرِ، فلمَّا اَنحَنى رَأى الأكفانَ وحدَها. فرَجَعَ مُتَعَجِّبًا مِمَّا حَدَثَ.
12 Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
على طريق عمواس
Två lärjungar på vägen till Emmaus
13 وفي اليومِ نَفسِهِ، كانَ اَثنانِ مِنَ التَّلاميذِ في طَريقِهِما إلى قَريةٍ اَسمُها عِمواسُ، على مَسافَةِ سَبعةِ أميالٍ مِنْ أُورُشليمَ.
13 Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus.
14 وكانا يَتَحدَّثانِ بِهذِهِ الأمورِ كُلِّها.
14 De talade med varandra om allt det som hade hänt.
15 وبَينَما هُما يَتحَدَّثانِ ويَتجادَلانِ، دَنا مِنهُما يَسوعُ نَفسُهُ ومَشى مَعَهُما،
15 Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.
16 ولكنَّ أعيُنَهُما عَمِيَت عَنْ مَعرِفَتِهِ.
16 Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.
17 فقالَ لهُما: “بِماذا تَتحدَّثانِ وأنتُما ماشيانِ؟” فوقفا حزينينِ.
17 Han frågade: “Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut,
18 فأجابَهُ أحدُهُما، واَسمُهُ كَليوباسُ: “أنتَ وحدَكَ غَريبٌ في أُورُشليمَ فلا تَعرِفُ ما حدَثَ فيها هذِهِ الأيّامَ! “
18 och den ene, som hette Kleopas, svarade: “Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.”
19 فقالَ يَسوعُ: “ماذا حدَثَ؟” قالا لَه: “ما حدَثَ ليَسوعَ النـّاصريِّ وكانَ نَبـيًّا قَديرًا في القولِ والعَمَلِ عِندَ اللهِ والشَّعبِ كُلِّهِ،
19 “Vad har hänt?” frågade han. De svarade: “Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.
20 كيفَ أسلَمَهُ رُؤساءُ كَهَنَتِنا وزُعماؤُنا لِلحُكمِ علَيهِ بالموتِ، وكيفَ صَلبُوهُ.
20 Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst,
21 وكُنّـا نأملُ أنْ يكونَ هوَ الّذي يُخَلِّصُ إِسرائيلَ. ومعَ ذلِكَ، فهذا هوَ اليومُ الثّـالِثُ لتِلكَ الأحداثِ الّتي وقَعَت.
21 medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände,
22 لكِنَّ بَعضَ النِّساءِ مِنْ جَماعَتِنا حَيَّرنَنا، لأنَّهُنَّ زُرنَ القَبرَ عِندَ الفجرِ،
22 och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse
23 فما وجَدْنَ جسَدَهُ، فرَجِعْنَ وقُلْنَ إنَّهُنَّ شاهَدْنَ ملائِكَةً ظهَروا لهُنَّ وأخبَروهُنَّ بأنَّهُ حَيٌّ.
23 men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever
24 فذهَبَ بَعضُ رِفاقِنا إلى القَبرِ، فوَجَدوا الحالَ على ما قالَتِ النِّساءُ. وأمَّا هوَ، فما رأَوهُ”.
24 Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.”
25 فقالَ لهُما يَسوعُ: “ما أغباكُما وأبطأَكُما عَن الإيمانِ بكُلِّ ما قالَهُ الأنبـياءُ!
25 Då sade han: “Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt?
26 أما كانَ يَجبُ على المَسيحِ أنْ يُعانيَ هذِهِ الآلامَ، فيَدخُلَ في مَجدِهِ؟”
26 Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?”
27 وشرَحَ لهُما ما جاءَ عَنهُ في جميعِ الكُتبِ المُقدَّسةِ، مِنْ موسى إلى سائِرِ الأنبـياءِ.
27 Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
28 ولمَّا اَقتَرَبوا مِنَ القَريةِ التي يَقصِدانِ إليها، تظاهَرَ لهُما يَسوعُ أنَّهُ ذاهِبٌ إلى مكانٍ بَعيدٍ.
28 De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare,
29 فتَمَسَّكا بِه وقالا: “أقِمْ مَعَنا، لأنَّ المَساءَ اَقتَرَبَ ومالَ النَّهارُ! ” فدخَلَ ليُقيمَ مَعَهُما.
29 men de höll kvar honom och sade: “Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem.
30 ولمَّا جَلَسوا لِلطَّعامِ، أخَذَ يَسوعُ خُبزًا وبارَكَ وكسَرهُ وناولَهُما.
30 När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem.
31 فاَنفَتَحَت عُيونُهُما وعَرَفاهُ، ولكنَّهُ تَوارى عن أنظارِهِما.
31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
32 فقالَ أحدُهُما للآخَرِ: “أما كانَ قَلبُنا يَحتَرِقُ في صَدْرِنا، حينَ حَدَّثَنا في الطَّريقِ وشرَحَ لنا الكُتُبَ المُقدَّسَةَ؟”
32 Och de sade till varandra: “Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
33 وقاما في الحالِ ورَجَعا إلى أُورُشليمَ، فوَجَدا الرُّسُلَ الأحدَ عشَرَ ورِفاقَهُم مُجتَمِعينَ،
33 De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade,
34 وكانوا يَقولونَ: “قامَ الرَّبُّ حقاً وظهَرَ لِسِمعانَ! “
34 och dessa sade: “Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.”
35 فأخبَراهُم بِما حدَثَ في الطَّريقِ، وكيفَ عَرَفا الرَّبَّ عِندَ كَسرِ الخُبزِ.
35 Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
يسوع يظهر للتلاميذ
Den uppståndne visar sig
36 وبَينَما التِلِّميذانِ يتكَلَّمانِ، ظهَرَ هوَ نَفسُهُ بَينَهُم وقالَ لهُم: “سَلامٌ علَيكُم! “
36 Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: “Frid över er!”
37 فخافوا واَرتَعَبوا، وظَنُّوا أنَّهُم يرَونَ شَبَحًا.
37 De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
38 فقالَ لهُم: “ما بالُكُم مُضطَربـينَ، ولِماذا ثارَتِ الشُّكوكُ في نُفوسِكُم؟
38 Då sade han: “Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
39 أُنظُروا إلى يَدَيَّ ورِجلَيَّ، أنا هوَ. إلمِسوني وتَحَقَّقوا. الشَّبَحُ لا يكونُ لَه لَحمٌ وعَظْمٌ كما تَرونَ لي”.
39 Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
40 قالَ هذا وأراهُم يَدَيهِ ورِجلَيهِ.
40 Och han visade dem sina händer och fötter.
41 ولكنَّهُم ظَلُّوا غَيرَ مُصدِّقِـينَ مِنْ شِدَّةِ الفرَحِ والدَّهشَةِ. فقالَ لهُم: “أعِندَكم طَعامٌ هُنا؟”
41 Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: “Finns det något att äta här?”
42 فناوَلوهُ قِطعَةَ سَمَكٍ مَشوِيٍّ،
42 De räckte honom en bit stekt fisk,
43 فأخَذَ وأكَلَ أمامَ أنظارِهِم.
43 och de såg hur han tog den och åt.
44 ثُمَّ قالَ لَهُم: “عِندَما كُنتُ بَعدُ مَعَكُم قُلتُ لكُم: لا بُدَّ أنْ يتِمَّ لي كُلُّ ما جاءَ عنِّي في شريعةِ موسى وكُتُبِ الأنبـياءِ والمزاميرِ”.
44 Han sade till dem: “Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
45 ثُمَّ فتَحَ أذهانَهُم ليَفهَموا الكُتُبَ المُقَدَّسَةَ،
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
46 وقالَ لهُم: “هذا ما جاءَ فيها، وهوَ أنَّ المَسيحَ يتألَّمُ ويَقومُ مِنْ بَينِ الأمواتِ في اليومِ الثّـالِثِ،
46 Och han sade till dem: “Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
47 وتُعلَنُ باَسمِهِ بِشارَةُ التَّوبَةِ لغُفرانِ الخطايا إلى جميعِ الشُّعوبِ، اَبتداءً مِنْ أُورُشليمَ.
47 och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
48 وأنتُم شُهودٌ على ذلِكَ.
48 Ni skall vittna om allt detta.
49 وسأُرسِلُ إليكُم ما وعَدَ بِه أبـي. فأقيموا في مدينةِ أُورُشليمَ إلى أنْ تَحُلَّ علَيكُمُ القُوَّةُ مِنَ العُلى”.
49 Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
صعود يسوع إلى السماء
Himmelsfärden
50 ثُمَّ خرَجَ بِهِم إلى بَيتِ عنيا، ورفَعَ يَديَهِ وبارَكَهُم.
50 Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.
51 وبَينَما هوَ يُبارِكُهُم، اَنفَصَل عَنهُم ورُفِـعَ إلى السَّماءِ،
51 Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
52 فسَجَدوا لَه، ورَجَعوا إلى أُورُشليمَ وهُم في فرَحٍ عَظيمٍ.
52 De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje.
53 وكانوا كُلَّ حينٍ في الهَيكلِ يُبارِكونَ اللهَ.
53 Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

إنجيل لوقا 24 / Lukas 24