إنجيل متى 20

إنجيل متى 20 / الفصل / الإصحاح  العشرون

إنجيل متى 20: 1 – 34
Matteus 20: 1 – 34
مثل العمّال في الكرم
Vingårds arbetarnas lön

1 “فمَلكوتُ السَّماواتِ كمَثَلِ صاحِبِ كَرْمٍ خرَجَ معَ الفَجْرِ ليَسْتأجِرَ عُمّالاً لِكرمِهِ.
1 Med himmelriket är det som när en jordä­gare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
2 فاَتَّفَقَ معَ العُمّالِ على دينارٍ في اليومِ وأرْسلَهُم إلى كرمِهِ.
2 Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården.
3 ثُمَّ خرَجَ نحوَ السّاعةِ التّاسِعةِ، فرأى عُمّالاً آخرينَ واقِفين في السّاحَةِ بطّالينَ.
3 Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på tor­get.
4 فقالَ لهُم: إِذهبوا أنتُمْ أيضًا إلى كَرمي، وسأُعطيكُم ما يَحقُّ لكُم،
4 Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’
5 فذَهبوا. وخرَجَ أيضًا نحوَ الظُّهرِ، ثُمَّ نحوَ السّاعةِ الثّالِثةِ، وعمِلَ الشّيءَ نفسَهُ.
5 Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant.
6 وخرَجَ نحوَ الخامِسَةِ مساءً، فلَقيَ عُمّالاً آخرينَ واقفينَ هُناكَ، فقالَ لهُم: ما لكُم واقفينَ هُنا كُلَّ النَّهارِ بطّالينَ؟
6 Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’
7 قالوا لَه: ما اَستأجَرَنا أحدٌ. قالَ لهُم: إِذهبوا أنتُم أيضًا إلى كرمي.
7 De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’
8 ولمَّا جاءَ المساءُ، قالَ صاحِبُ الكرمِ لوكيلِهِ: أُدْعُ العُمّالَ كُلَّهُم واَدفَعْ لهُم أجورَهُم، مُبتدِئًا بالآخِرينَ حتّى تَصِلَ إلى الأوَّلينَ.
8 På kvällen sade vingårdens ägare till för­mannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem de­ras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’
9 فجاءَ الّذينَ اَستَأْجَرَهُم في الخامِسةِ مساءً وأخَذَ كُلُّ واحدٍ منهُم دينارًا.
9 De som hade lejts vid elfte tim­men kom fram och fick en denar var.
10 فلمّا جاءَ الأوَّلونَ، ظَنّوا أنَّهُم سيأخُذونَ زِيادةً، فأخَذوا هُمْ أيضًا دينارًا لِكُلِّ واحدٍ مِنهُم.
10 När sedan de första steg fram trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också.
12 فيقولونَ: هَؤُلاءِ الآخِرونَ عَمِلوا ساعةً واحدةً، فساوَيْتَهُم بِنا نَحنُ الّذينَ اَحتمَلْنا ثِقَلَ النَّهارِ وحَرَّهُ. 11 وكانوا يَأْخُذونَهُ وهُمْ يَتذمَّرونَ على صاحِبِ الكرمِ،
11/12 Då proteste­rade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhet­tan.’
13 فأجابَ صاحِبُ الكرمِ واحدًا مِنهُم: يا صديقي، أنا ما ظَلَمتُكَ. أما اَتَّفَقْتُ معَكَ على دينارٍ؟
13 Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar,
14 خُذْ حَقَّكَ واَنصرِفْ. فهذا الّذي جاءَ في الآخِرِ أُريدُ أنْ أُعطيَهُ مِثلَكَ،
14 ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick.
15 أما يَجوزُ لي أنْ أتصرَّفَ بِمالي كيفَما أُريدُ؟ أم أنتَ حسودٌ لأنِّي أنا كَريمٌ؟”
15 Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’
16 وقالَ يَسوعُ: “هكذا يَصيرُ الآخِرونَ أوَّلينَ، والأوَّلونَ آخِرينَ”.
16 Så skall de sista bli först och de första sist.”
يسوع ينبـئ مرة ثالثة بموته وقيامته
Tredje förutsägelsen om Människosonens lidande
17 وكانَ يَسوعُ صاعدًا إلى أُورُشليمَ، فأخذَ التَّلاميذَ الاثني عشَرَ على اَنفِرادٍ، وقالَ لهُم في الطَّريقِ:
17 Under vandringen upp mot Jerusalem samlade Jesus de tolv lärjungarna omkring sig och sade till dem på vägen:
18 “ها نَحنُ صاعِدونَ إلى أُورُشليمَ، وسَيُسلَّمُ اَبنُ الإنسانِ إلى رُؤساءِ الكَهنَةِ ومُعلِّمي الشَّريعةِ، فيَحكمونَ علَيهِ بالموتِ
18 “Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden
19 ويُسلِّمونَهُ إلى أيدي الغُرباءِ، فيَستهزِئونَ بِه ويجلِدونَهُ ويَصلِبونَهُ، وفي اليومِ الثَّالثِ يقومُ”.
19 och utlämna honom åt hedningarna för att han skall hånas och pryglas och bli korsfäst, och på den tredje dagen skall han uppstå.”
طلب أم يعقوب ويوحنا
Lärjungarna som ville ha hedersplatsen
20 وجاءَت إلَيهِ أمَّ يَعقوبَ ويوحنَّا اَبنَي زَبدي ومَعَها اَبناها، وسَجَدَت لَه تَطلُبُ مِنهُ حاجةً.
20 Sedan kom Sebedaios-sönernas mor fram till honom tillsammans med sina söner och föll på knä för att be honom om något.
21 فقالَ لها: “ماذا تُريدينَ؟” قالَت: “مُرْ أنْ يَجلِسَ اَبنايَ هذانِ، واحدٌ عَنْ يمينِكَ وواحدٌ عَنْ شَمالِكَ في مَمْلكتِكَ”.
21 Han frågade vad hon ville, och hon sade: “Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.”
22 فأجابَ يَسوعُ: “أنتُما لا تعرفانِ ما تَطلُبانِ. أتقْدِرانِ أنْ تَشرَبا الكأسَ الّتي سأشرَبُها؟” قالا لَه: “نَقدِرُ!”
22 Jesus svarade: “Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bä­gare som jag skall dricka?” De svarade: “Ja, det kan vi.”
23 فقالَ لهُما: “نعم، ستَشرَبانِ كَأسي، وأمَّا الجُلوسُ عَنْ يَميني وعَنْ شَمالي فَلا يَحِقُّ لي أنْ أُعطيَهُ، لأنَّهُ للَّذينَ هيَّأَهُ لهُم أبـي”.
23 Då sade han: “Min bägare skall ni få dricka, men platserna till höger och till vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill av min fader.”
24 ولمّا سمِعَ التَّلاميذُ العَشَرَةُ، غَضِبوا على الأخوَينِ.
24 När de andra tio hörde detta blev de förargade på de båda bröderna.
25 فدعاهُمْ يَسوعُ إلَيهِ وقالَ لهُم: “تَعلَمونَ أنَّ رُؤساءَ الأُممِ يَسودونَها، وأنَّ عُظماءَها يتَسلَّطونَ علَيها،
25 Men Jesus kallade till sig dem och sade: “Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har mak­ten över folken.
26 فلا يكُنْ هذا فيكُم. بلْ مَنْ أرادَ أنْ يكونَ عَظيمًا فيكُم، فلْيكُنْ لكُم خادِمًا.
26 Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare,
27 ومَنْ أرادَ أنْ يكونَ الأوَّلَ فيكُم، فلَيكُنْ لكُم عَبدًا:
27 och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.
28 هكذا اَبنُ الإنسانِ جاءَ لا ليَخدِمَهُ النّاسُ، بلْ ليخدِمَهُم ويَفدي بحياتِهِ كثيرًا منهُم”.
28 Inte heller Människo­sonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
يسوع يشفي أعميين
Två blinda utanför Jeriko botas
29 وبَينَما هُم خارِجونَ مِنْ أريحا، تَبِعَت يَسوعَ جُموعٌ كبـيرةٌ.
29 När de lämnade Jeriko följde mycket folk med honom.
30 وسَمِعَ أعمَيانِ جالسانِ على جانِبِ الطَّريقِ أنَّ يَسوعَ يمُرُّ مِنْ هُناكَ، فأخذا يَصيحانِ: “اَرحمنا يا سيِّدُ، يا اَبنَ داودَ! “
30 Där satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: “Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
31 فاَنتَهَرَتْهُما الجُموعُ ليَسكُتا. لكنَّهُما صاحا بصوتٍ أعلى: “اَرحَمْنا، يا سيِّدُ، يا اَبنَ داودَ! “
31 Folket sade åt dem att hålla tyst, men de ropade ännu högre: “Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
32 فوقفَ يَسوعُ وناداهُما وقالَ لهُما: “ماذا تُريدانِ أنْ أعمَلَ لكُما؟”
32 Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: “Vad vill ni att jag skall göra för er?”
33 أجابا: “أنْ تَفتَحَ أعيُنَنا، يا سيِّدُ! “
33 De svarade: “Herre, gör så att våra ögon öppnas.”
34 فأشفقَ يَسوعُ علَيهِما ولَمَسَ أعيُنَهُما، فأبصرا في الحالِ وتَبِعاهُ.
34 Jesus fylldes av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

إنجيل متى 20
www.LightBook.org ]

اشترك معنا على يوتيوب

أدخل عنوان بريدك الالكتروني:

Do NOT follow this link or you will be banned from the site!