الكتاب المقدس عربي سويدي

إنجيل مرقس 4 / Markus 4

إنجيل مرقس 4
إنجيل مرقس 4 / Markus 4

إنجيل مرقس 4 الفصل / الإصحاح الرابع

إنجيل مرقس 4 : 1 – 41
Markus  4:1 – 41
مثل الزارع
Liknelsen om sådden

1 وعادَ إلى التَّعليمِ بِجانبِ البحرِ، فتجَمَّعَ حَولَهُ جُمهورٌ كبـيرٌ جدًّا، حتّى إنَّهُ صَعِدَ إلى قارِبٍ في البحرِ وجلَسَ فيهِ، والجمعُ كلُّهُم في البَرِّ على شاطئِ البحرِ.
1 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Massor av folk samlades kring honom, och därför steg han i en båt och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden. 
2 فعلَّمَهُم بالأمثالِ أشياءَ كثيرةً. وقالَ لهُم في تَعليمِهِ:
2 Han undervisade dem med många liknelser, och i sin undervisning sade han: 
3″إسمَعوا! خرَجَ الزّارعُ لِـيزرَعَ.
3 “Hör! En man gick ut för att så. 
4 وبَينَما هوَ يَزرَعُ، وقَعَ بَعضُ الحبِّ على جانبِ الطَّريقِ، فجاءَتِ الطُّيورُ وأكلَتْهُ.
4 När han sådde föll en del på väg­kanten, och fåglarna kom och åt upp det. 
5  ووقَعَ بَعضُهُ على أرضٍ صخريَّةٍ قليلةِ التُّرابِ، فنَبَتَ في الحالِ لأنَّ تُرابَهُ كانَ بلا عُمْقٍ.
5 En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn.
6 مفلمَّا أشرَقَتِ الشَّمسُ اَحترَقَ، وكانَ بِلا جُذورٍ فيَبِسَ.
6 Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot.
7 مومِنهُ ما وقَعَ بَينَ الشَّوكِ، فطَلَعَ الشَّوكُ وخنَقَهُ فما أعطى ثَمرًا.
7 En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 
8 “ومِنهُ ما وقَعَ على أرضٍ طيِّبةٍ، فنَبَتَ ونَما وأعطى ثَمَرًا، فأثمَرَ بَعضُهُ ثلاثينَ، وبَعضُهُ ستِّينَ،   وبَعضُهُ مِئةً”.
8 Men en del föll i den goda jorden, det kom upp och växte och gav skörd. Det gav trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen.” 
9 وقالَ يَسوعُ: “مَنْ كانَ لَه أُذْنانِ تَسمَعانِ، فَليَسمَعْ”.
9 Och han sade: “Hör, du som har öron att höra med.”
مغزى الأمثال
Liknelsernas syfte
10 فلمَّا كانَ على اَنفِرادٍ، سألَهُ أتباعُهُ والرُّسُلُ الإثنا عشَرَ عَنْ مَغزى الأمثالِ،
10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom frågade de honom om liknelserna.
11  فقالَ لهُم: “أنتُم أُعطِيتُم سرَّ مَلكوتِ اللهِ. وأمَّا الّذينَ مِنْ خارِجٍ فيَسمَعونَ كُلَّ شيءٍ بالأمثالِ،
11 Han sade: “Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknel­ser, 
12 حتّى إنَّهُم:مَهما نَظَروا لا يُبصِرونَ،ومَهما سَمِعوا لا يَفهَمونَ،لئلاَّ يَتوبوا فتُغفَرَ لهُم خطاياهُم”.
12 för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlå­telse.”
تفسير مثل الزارع
Tolkning av liknelsen om sådden
13 ثُمَّ قالَ لِتلاميذِهِ: “أمَا تَفهَمونَ هذا المَثلَ؟ كيفَ، إذًا، تَفهَمونَ غَيرَهُ مِنَ الأمثالِ؟
13 Och han sade till dem: “Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då alls kunna fatta några liknelser? 
14 الزّارِعُ يَزرَعُ كلامَ اللهِ،
14 Vad mannen sår är ordet. 
15 وبَعضُ النّـاسِ مِثلُ الزَّرعِ الّذي يقَعُ على جانِبِ الطَّريقِ، يَسمَعونَ كلامَ اللهِ فيُسرِعُ الشَّيطانُ إليهِم ويَنتَزِعُ الكلامَ المَزروعَ فيهِم.
15 Vägkanten, det är de hos vilka ordet blir sått men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som har såtts i dem. 
16 وبَعضُ النّـاسِ مِثلُ الزَّرعِ في أرضٍ صَخريَّةٍ، ما إنْ يَسمَعوا كلامَ اللهِ حتّى يَقبَلوهُ فَرِحينَ،
16 De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot or­det med glädje när de hör det 
17 ولكِنْ لا عُمقَ لهُم في نُفوسِهِم، فلا يَثبُتونَ على حالٍ. فإذا حدَثَ ضِيقٌ أوِ اَضطِهادٌ مِنْ أجلِ كلامِ اللهِ، اَرتَدّوا عَنهُ في الحالِ.
17 men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktiga; blir det sedan lidanden och förföljelser för ordets skull kommer de genast på fall. 
18 وبَعضُ النّـاسِ مِثلُ الزَّرعِ بَينَ الأشواكِ، يَسمَعونَ كلامَ اللهِ،
18 Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, 
19 ولكِنْ هُمومُ الدُّنيا ومَحبَّةُ الغِنى وسائرُ الشَّهَواتِ تَدخُلُ في قُلوبِهِم وتَخنُقُ كلامَ اللهِ فلا   يُثمِرُ.
19 men världsliga bekymmer, rike­domens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.
20 وبَعضُ النّـاسِ مِثلُ الزَّرعِ في الأرضِ الطَّيِّبَةِ، يَسمَعونَ كلامَ اللهِ ويَقبَلونَهُ فيُـثمِرونَ: مِنهُم مَنْ يُثمِرُ ثلاثينَ، ومِنهُم ستّـينَ، ومِنهُم مئةً”.
20 Men de som har tagit emot såd­den i den goda jorden, det är såd­ana som hör ordet och tar det till sig och bär frukt trettiofalt, sextio­falt och hundrafalt.”
مثل السراج
Liknelsen om lampan. Det mått ni mäter med
21  وقالَ لهُم: “أيَجيءُ أحدٌ بسِراجٍ ليَضعَهُ تَحتَ المكيالِ أو تَحتَ السَّريرِ؟ أما يضَعُهُ على مكانٍ مُرتَفِـعٍ؟
21 Och han sade till dem: “Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren.
22 فما مِنْ خَفِـيٍّ إلاَّ سَيظهَرُ، وما مِنْ مكتومٍ إلاَّ سيُعلَنُ.
22 Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting un­dangömt som inte skall komma till synes. 
23 مَنْ كانَ لَه أُذُنانِ تَسمَعانِ، فليَسمَعْ! “
23 Hör, du som har öron att höra med.”
مثل الكيل
 
24 وقالَ لهُم: “إِنتَبِهوا لمَا تَسمَعونَ! بالكيلِ الّذي تَكيلونَ يُكالُ لكُم وتُزادونَ،
4 Och han sade till dem: “Ge akt på det ni hör. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. 
25 لأنَّ مَنْ لَه شيءٌ يُزادُ. ومَنْ لا شيءَ لَه، يُؤخذُ مِنهُ حتّى الّذي لَه”.
25 Ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”
مثل الزرع الذي ينمو
Liknelsen om den växande sådden
26 وقالَ: “يُشبِهُ مَلكوتُ اللهِ رجُلاً يَبذُرُ الزَّرعَ في حَقلِهِ.
26 Och han sade: “Med Guds rike är det som när en man har fått ut­sädet i jorden. 
27 فيَنامُ في الليَّلِ ويَقومُ في النَّهارِ، والزَّرعُ يَنبُتُ ويَنمو، وهوَ لا يَعرِفُ كيفَ كانَ ذلِكَ
27 Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. 
28 فالأرضُ مِنْ ذاتِها تُنبِتُ العُشبَ أولاً، ثُمَّ السُّنبُلَ، ثُمَّ القَمحَ الّذي يَملأُ السُّنبُلَ
28 Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. 
29 حتّى إذا نَضجَ القَمحُ، حمَلَ الرَّجُلُ مِنجَلَهُ في الحالِ، لأنَّ الحَصادَ جاءَ”.
29 Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.”
مثل حبة الخردل
Liknelsen om senapskornet
30 وقالَ:”كيفَ نُشبِّهُ مَلكوتَ اللهِ؟ أو بأيِّ مَثَلٍ نُوَضِّحُهُ؟
30 Och han sade: “Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? 
31 هوَ مِثلُ حَبَّةٍ مِنْ خَردَلٍ، تكونُ عِندَ زَرعِها في الأرضِ أصغَرَ كُلِّ ما في الأرضِ مِنَ الحُبوبِ،
31 Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, 
32 ولكنَّها بَعدَ الزَّرعِ تَرتَفِـعُ وتَصيرُ أكبَرَ النَّباتِ، وتمُدُّ غُصونًا كبـيرةً، حتّى إنَّ طُيورَ السَّماءِ تَجيءُ وتُعشِّشُ في ظِلِّها”.
32 men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåg­lar kan bygga bo i dess skugga.” 
33 وكانَ يَسوعُ يُكثِرُ مِنْ هذِهِ الأمثالِ ليُعَلِّمَ النّـاسَ كلامَ اللهِ على قَدْرِ ما يَفهَمونَ.
33 Med många sådana liknelser för­kunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. 
34 وما كَلَّمَهُم إلاَّ بأمثالٍ، ولكِنَّه متى اَنفَرَدَ بِتلاميذِهِ فسَّرَ لَهُم كُلَّ شيءٍ.
34 Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit en­sam med lärjungarna förklarade han allt.
يسوع يهدئ العاصفة
Stormen tystas
35 وفي مساءِ ذلِكَ اليومِ، قالَ لهُم: “تعالَوا نَعبُرُ إلى الشّـاطئِ المُقابِلِ”.
35 På kvällen samma dag sade han till dem: “Låt oss fara över till andra sidan.” 
36 فتركوا الجُموعَ وساروا بـيَسوعَ في القارِبِ الّذي كانَ فيهِ، وكانَت معَهُ قوارِبُ أُخرى.
36 De lämnade folket och tog ho­nom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med.
37 فهَبّت عاصِفَةٌ شَديدةٌ وأخذَتِ الأمواجُ تَضرِبُ القارِبَ حتّى كادَ يَمتلِـئُ.
37 Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. 
38 وكانَ يَسوعُ نائِمًا في مُؤخَّرِ القارِبِ، ورأسُهُ على مِخَدَّةٍ. فأيقظوهُ وقالوا لَه: “يا مُعلِّمُ، أما يَهمُّكَ أنَّنا نهلِكُ؟”
38 Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: “Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” 
39 فقامَ واَنتهَرَ الرِّيحَ وقالَ للبحرِ: “أُصمُتْ! إخرَسْ! ” فسكَنَتِ الرِّيحُ وسادَ هُدوءٌ تامٌّ.
39 Han vaknade och hutade åt vin­den och sade till sjön: “Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. 
40 وقالَ يَسوعُ لِتلاميذِهِ: “ما لكُم خائِفينَ؟ أمَا عندَكُم إيمانٌ بَعدُ؟”
40 Och han sade till dem: “Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” 
41 ولكنَّهُم كانوا في فزَعٍ شديدٍ، وقالَ بَعضُهُم لبَعضٍ: “مَنْ هذا؟ حتّى الرِّيحُ والبحرُ يُطيعانِهِ! “
41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: “Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

إنجيل مرقس 4
www.LightBook.org ]