الكتاب المقدس عربي سويدي

إنجيل مرقس 5 / Markus 5

إنجيل مرقس 5
إنجيل مرقس 5 / Markus 5

إنجيل مرقس 5 الفصل / الإصحاح الخامس

إنجيل مرقس 5 : 1 – 43
Markus 5 : 1 – 43
طرد الأرواح النجسة وغرق الخنازير
Den besatte och svinhjorden

1 ووَصَلوا إلى الشّـاطئِ الآخَرِ مِنْ بحرِ الجليلِ، في ناحِيَةِ الجَراسيّـينَ.
1 De kom över till trakten av Ge­rasa på andra sidan sjön.
2 ولمَّا نزَلَ مِنَ القاربِ اَستقبَلَهُ رجُلٌ خرَجَ مِنَ المَقابِرِ، وفيهِ رُوحٌ نَجِسٌ.
2 När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande 
3 وكانَ يُقيمُ هُناكَ، ولا يَقدِرُ أحَدٌ أنْ يَربُطَهُ حتّى بسِلسِلَةٍ.
3 och hade sitt tillhåll bland gra­varna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. 
4 فكثيرًا ما رَبَطوهُ بالقُيودِ والسلاسِلِ، فكانَ يُقطِّعُ السَّلاسِلَ ويُكسِّرُ القُيودَ، ولا يَقوى أحَدٌ على ضَبْطِهِ.
4 Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bo­jorna, och ingen kunde få bukt med honom.
5 وكانَ طَوالَ الَّليلِ والنَّهارِ في المَقابِرِ والجِبالِ يَصرُخُ ويُجرِّحُ جسَدَهُ بالحِجارَةِ.
5 Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. 
6 فلمَّا شاهَدَ يَسوعَ عَنْ بُعْدٍ، أسرَعَ إلَيهِ وسجَدَ لَه
6 När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom 
7 وصاحَ بِأَعلى صوتِهِ: “ما لي ولَكَ، يا يَسوعُ اَبنَ اللهِ العَليِّ؟ أستَحلِفُكَ باللهِ، لا تُعَذِّبْني! “
7 och ropade högt: “Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” 
8 لأنَّ يَسوعَ قالَ لَه: “أيُّها الرّوحُ النَّجِسُ أُخرُجْ مِنْ هذا الرَّجُلِ! “
8 Jesus hade nämligen just sagt åt honom: “Far ut ur mannen, du orena ande!” 
9 فسألَهُ يَسوعُ: “ما اَسمُكَ؟” فأجابَ: “إِسمي جَيشٌ، لأنَّنا كَثيرونَ”.
9 Nu frågade han: “Vad heter du?” Mannen svarade: “Legion heter jag, för vi är många.” 
10 وتَوسَّلَ كثيرًا إلى يَسوعَ أنْ لا يَطرُدَ الأرواحَ النَّجِسَةَ مِنْهُ إلى خارِجِ المِنطَقَةِ.
10 Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.
11  وكانَ هُناكَ قَطيعٌ كبـيرٌ مِنَ الخنازيرِ يَرعى قُرْبَ الجبَلِ.
11 Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. 
12 فتَوسَّلَتِ الأرواحُ النَّجِسَةُ إلى يَسوعَ بِقولِها: “أرسِلْنا إلى تِلكَ الخنازيرِ لنَدخُلَ فيها”.
12 Andarna bad honom: “Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” 
13 فأَذِنَ لها. فخَرَجتِ الأرواحُ النَّجِسَةُ ودَخَلَت في الخنازيرِ. فاَندَفعَ القَطيعُ مِنَ المُنحَدَرِ إلى البحرِ، وعدَدُهُ نَحوَ ألفينِ، فغَرِقَ فيهِ.
13 Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Omkring två tusen djur var det, och de drunknade i sjön. 
14 وهرَبَ الرُّعاةُ ونَشروا الخبَرَ في المدينةِ والقُرى، فخرَجَ النّـاسُ ليَرَوا ما جرى.
14 Svinvaktarna sprang därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, och folk gick för att se vad som hade hänt. 
15 مفلمَّا وصَلوا إلى يَسوعَ، شاهدوا الرَّجُلَ الّذي كانَ فيهِ جَيشٌ مِنَ الشَّياطينِ جالِسًا هُناكَ لابِسًا سليمَ العَقلِ. فاَستَولى علَيهِمِ الخوفُ.
15 De kom till Jesus och såg den besatte, han som hade haft leg­ionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen, och de blev för­skräckta. 
16 فأخبرَهُمُ الشُّهودُ بِما جرى للرَّجُلِ الّذي كانَت فيهِ الشَّياطينُ وبِما أصابَ الخنازيرَ.
16 Och ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatte, och om svinen.
17 فطَلبوا إلى يَسوعَ أن يَرحَلَ عَنْ ديارِهِم.
17 Då uppmanade de Jesus att lämna deras område. 
18 وبَينَما هوَ يركَبُ القارِبَ، طلَبَ إلَيهِ الّذي كانَت فيهِ الشَّياطينُ أن يأخُذَهُ معَهُ.
18 När han steg i båten bad mannen som hade varit besatt att få följa med honom. 
19 فما أذِنَ لَه، بل قالَ لَه: “إِرجِــعْ إلى بَيتِكَ وإلى أهلِكَ وأخْبِرْهُم بِما عَمِلَ الرّبُّ لَكَ وكيفَ رَحِمَكَ”.
19 Men han lät honom inte göra det utan sade: “Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig, hur han förbar­made sig över dig.” 
20 فذهَبَ الرَّجُلُ وأخذَ يُنادي في المُدُنِ العَشْرِ بِما عَمِلَ يَسوعُ لَه، وكانَ جميعُ النـّاسِ يَتعجَّبونَ.
20 Då gick mannen sin väg och lät alla i Dekapolis höra vad Jesus hade gjort med honom, och över­allt häpnade man.
ابنة يايروس والمرأة التي لمست ثوب يسوع
Synagogföreståndarens
21 وعبَرَ يَسوعُ في القارِبِ إلى الشَّـاطئِ المُقابِلِ، فتجَمَّعَ حَولَهُ على الشَّـاطئِ جُمهورٌ كبـيرٌ.
21 När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön 
dotter. Kvinnan med blödningar
22 وجاءَ رجُلٌ مِنْ رُؤساءِ المَجمعِ اَسمُهُ يايرُسُ. فلمَّا رأى يَسوعَ وقَعَ على قَدمَيهِ،
22 kom det dit en synagogförestån­dare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans föt­ter
23 وتوَسَّلَ إليهِ كثيرًا بِقولِهِ: “إِبنَتي الصَّغيرةُ على فِراشِ الموتِ! تَعالَ وضَعْ يدَكَ علَيها، فتَشفى وتَحيا! “.
23 och bad enträget: “Min lilla dot­ter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.” 
24 فذهَبَ معَهُ وتَبِعَهُ جَمعٌ كبـيرٌ يَزحمُهُ مِنْ كُلِّ جانِبٍ.
24 Och Jesus gick med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 
25 وكانَت هُناكَ اَمرَأةٌ مُصابَةٌ بِنَزْفِ الدَّمِ مِنِ اَثنتَي عَشْرَةَ سنَةً،
25 Där fanns en kvinna som hade li­dit av blödningar i tolv år. 
26 عالَجَها أطِبّاءُ كثيرونَ، وأنفَقَت كُلَّ ما تَملِكُ، فما اَستَفادَت شيئًا، لا بل صارَت مِنْ سيِّـئٍ إلى أسوأَ.
26 Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 
27 فلمَّا سَمِعَت بأخبارِ يَسوعَ، دخَلَت بَينَ الجُموعِ مِنْ خَلفٍ ولَمَسَت ثَوبَهُ،
27 Hon hade hört vad som berätta­des om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 
28 لأنَّها قالَت في نَفْسِها: “يكْفي أنْ ألمسَ ثيابَهُ لأُشفى”.
28 för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 
29 فاَنقَطعَ نَزْفُ دمِها في الحالِ، وأحَسَّت في جِسمِها أنَّها شُفِـيَت مِنْ دائِها.
29 Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 
30 وشعَرَ يَسوعُ في الحالِ بِقُوَّةٍ خَرجَت مِنهُ. فاَلتَفتَ إلى الجُموعِ وقالَ: “مَنْ لَمَسَ ثيابـي؟”
30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: “Vem rörde vid mina kläder?” 
31 فقالَ لَه تلاميذُهُ: “تَرى النّـاسَ يَزحَمونَكَ وتَسألُ: مَنْ لَمَسني؟”
31 Lärjungarna sade: “Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frå­gar du vem som har rört vid dig!” 
32 ولكِنَّهُ نظَرَ حَولَهُ ليَرى الّتي فَعلَت ذلِكَ.
32 Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 
33 وخافَتِ المَرأةُ واَرتَعبَت لِعِلمِها بِما جرَى لها، فجاءَت وسَجدَت لَه وأخبرَتهُ بالحقيقةِ كُلِّها.
33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 
34 فقالَ لها: “يا اَبنتي إِيمانُكِ شَفاكِ. فاَذهَبـي بِسلامٍ، وتَعافَي مِنْ دائِكِ”
34 Han sade till henne: “Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”
35 وبَينَما يَسوعُ يتكَلَّمُ وصَلَ رِجالٌ مِنْ دارِ رَئيسِ المَجمعِ يَقولونَ: “ماتَتِ اَبنتُكَ، فلا حاجَةَ إلى إزعاجِ المُعلِّمِ”.
35 Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: “Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” 
36 فتَجاهَلَ يَسوعُ كلامَهُم، وقالَ لِرئيسِ المَجمعِ: “لا تَخفْ، يكفي أن تُؤمِنَ”.
36 Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: “Var inte rädd, tro bara.” 
37 وما أذِنَ لأحَدٍ أنْ يُرافِقَهُ إلاَّ بُطرُسَ ويَعقوبَ ويوحنَّا أخا يَعقوبَ.
37 Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Jo­hannes följa med,
38 ولمَّا وصَلوا إلى دارِ رَئيسِ المَجمعِ، رأى يَسوعُ الضَّجيجَ وبُكاءَ النـّاسِ وعَويلَهُم.
38 och de gick hem till förestånda­ren. Där såg han upprörda männi­skor som grät och klagade högt. 
39 فدَخَلَ وقالَ لهُم: “لِماذا تَضجُّونَ وتَبكونَ؟ ما ماتَتِ الصَّبـيَّةُ، لكِنَّها نائِمةٌ! “
39 Han gick in till dem och sade: “Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.”
40 فضَحِكوا علَيهِ. فأخرَجَهُم جَميعًا، ودخَلَ بأبـي الصَّبـيَّةِ وأُمِّها والّذينَ كانوا معَهُ إلى حَيثُ كانَتِ الصَّبـيَّةُ.
40 Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg.
41 فأخَذَ بِـيَدِها وقالَ لها: “طَلِـيثا قُوم! ” أي “يا صَبـيَّةُ أقولُ لَكِ: قُومي! “
41 Så tog han barnets hand och sade: “Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 
42 فقامَتْ في الحالِ وأخذَتْ تَمشي، وكانَتِ اَبنةَ اَثنتَي عَشْرَةَ سنَةً، ففي الحالِ تَعَجَّبوا كثيرًا.
42 Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av för­våning, 
43 فأوصاهُم يَسوعُ بشِدَّةٍ أنْ لا يَعلَمَ أحَدٌ بِما حدَثَ، وأمرَهُم أنْ يُطعِموها.
43 men han förbjöd dem att låta nå­gon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan nå­got att äta.

إنجيل مرقس 5

www.LightBook.org ]