الكتاب المقدس عربي سويدي

رسالة إلى العبرانيين 12 / Hebreerbrevet 12

رسالة إلى العبرانيين 12 / Hebreerbrevet 12

رسالة إلى العبرانيين 12

رسالة إلى العبرانيين 12 الفصل / الإصحاح الثاني عشر

عبرانيين  12: 1 – 29
Hebreerbrevet 12: 1 – 29
  تأديب الرب
Maning till uthållighet
1 أمَّا ونَحنُ مُحاطونَ بِسَحابَةٍ كَثيفَةٍ مِنَ الشُّهودِ، فعلَينا أنْ نُلقِيَ عَنّا كُلَّ ثِقلٍ وكُلَّ خَطيئَةٍ عالِقَةٍ بِنا، فنَجري بِعَزمٍ في ميدانِ الجِهادِ المُمتَدِّ أمامَنا،
1 När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.
2 ناظِرينَ إلى رَأسِ إيمانِنا ومُكَمِّلِهِ، يَسوعَ الّذي تَحَمَّلَ الصَّليبَ مُستَخِفّاً بِالعارِ، مِنْ أجلِ الفَرَحِ الّذي يَنتَظِرُهُ، فجَلَسَ عنْ يَمينِ عَرشِ اللهِ.
2 Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.
3 فكِّروا في هذا الّذي احتَمَلَ مِنَ الخاطِئينَ مِثلَ هذِهِ العَداوَةِ لِئَلاَّ تَيأَسوا وتَضعُفَ نُفوسُكُم.
3 Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.
4 فما قاوَمتُم أنتُم بَعدُ حتّى بَذْلِ الدَّمِ في مُصارَعَةِ الخَطيئَةِ.
4 Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
5 ولعَلَّكُم نَسِيتُمُ الكلامَ الّذي يُخاطِبُكُم كبَنينَ: ” لا تَحَتقِرْ، يا ابني، تأديبَ الرَّبِّ ولا تيأَسْ إذا وَبَّخَكَ،
5 Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner: Min son, var tacksam för Herrens tuktan och förlora inte modet när han straffar dig.
6 لأنَّ مَن يُحِبُّهُ الرَّبُّ يُؤَدِّبُه ويَجلِدُ كُلَّ ابنٍ يَرتَضيهِ”.
6 Ty den Herren älskar, den tuktar han, och han agar var son som han har kär.
7 فتَحَمَّلوا التَّأديبَ، واللهُ إنَّما يُعامِلُكُم مُعامَلَةَ البنينَ، وأيُّ ابنٍ لا يُؤدِّبُهُ أبوهُ؟
7 Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den   son som inte tuktas av sin far?
8 فإذا كانَ لا نَصيبَ لكُم مِنْ هذا التّأديبِ، وهوَ مِنْ نَصيبِ جميعِ البَنينَ، فأنتُم ثَمَرَةُ الزِّنى لا بَنونَ.
8 Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta.
9  كانَ آباؤُنا في الجَسَدِ يُؤدِّبونَنا وكُنَّا نَهابُهُم، أفلا نَخضَعُ بالأَحرى لأبينا في الرُّوحِ لِنَنالَ الحياةَ؟
9 Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva?
10 هُم كانوا يُؤَدِّبونَنا لِوَقتٍ قَصيرٍ وكما يَستَحسِنونَ، وأمَّا اللهُ فيُؤدِّبُنا لِخَيرِنا فنُشارِكُهُ في قَداسَتِه.
10 Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet.
11 ولكِنْ كُلُّ تَأْديبٍ يَبدو في ساعَتهِ باعِثًا على الحُزنِ، لا على الفَرَحِ. إلاَّ أنَّهُ يَعودُ فيما بَعدُ على الّذينَ عانوهُ بِثَمَرِ البِرِّ والسَّلامِ.
11 För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.
عاقبة الكفر بنعمة الله
Förmaningar
12 فشُدُّوا أيديَكُمُ المُستَرخِيَةَ ورُكَبَكُمُ الضَّعيفَةَ،
12 Styrk därför era matta händer och svaga knän.
13 واجعَلوا طُرُقًا مُستَقيمَةً لأقدامِكُم فلا يَنحَرِفَ الأعرَجُ بَلْ يَشفى.
13 Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.
14 سالِموا جميعَ النّاس ِ وعيشوا حياةَ القَداسَةِ الّتي بِغَيرِها لَنْ يَرى أحدٌ الرَّبَّ .
14 Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren.
15 واحرِصوا أنْ لا يَحرِمَ أحدٌ نَفسَهُ مِنْ نِعمَةِ اللهِ، وأنْ لا يَنبُتَ فيكُم عِرقُ مَرارَةٍ يُسَبِّبُ انزِعاجًا ويُفسِدُ الكَثيرَ مِنَ النّاس ِ،
15 Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.
16 وأنْ لا يكونَ أحَدٌ فيكُم زانِيًا أو سَفيهًا مِثلَ عيسو الّذي باعَ بُكورِيَّتَهُ بأَكلةٍ واحدةٍ.
16 Se till att ingen gör sig skyldig till otukt eller gudlöshet som Esau, som för ett enda mål mat sålde sin förstfödslorätt.
17 وتَعلَمونَ أنَّهُ لمَّا أرادَ بَعدَ ذلِكَ أنْ يَرِثَ البَركةَ خابَ وما وجَدَ مَجالاً لِلتَّوبَةِ، معَ أنَّهُ طلَبَها باكِيًا.
17 Ni vet ju att när han efteråt gjorde anspråk på välsignelsen blev han avvisad fast han bad om den under tårar; han fick inget tillfälle att ångra sig.
18 وما اقتَرَبتُم أنتُم مِنْ جبَلْ ٍ مَلموسٍ، مِنْ نارٍ مُلتَهِبَةٍ وظَلامٍ وضَبابٍ وزَوبَعَةٍ،
18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind,
19 وهُتافِ بوقٍ وصوتِ كلامٍ طلَبَ سامِعوهُ أنْ لا يُزادوا مِنهُ كَلِمةً،
19 till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer.
20 لأنَّهُم ما احتَمَلوا هذا الإنذارَ: “حتّى البَهيمَةُ لَو لمَسَتِ الجَبَلْ َ لَرُجِمَت”.
20 Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget.
21 كانَ المَنظَرُ رَهيبًا حتّى إنَّ موسى قالَ: “أنا مَرعوبٌ مُرتَعِدٌ”.
21 Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck.
22 بَلْ أنتُمُ اقتَرَبتُم مِنْ جَبَلِ صِهيونَ، مِنْ مدينةِ اللهِ الحَيِّ، مِنْ أُورُشليمَ السَّماوِيَّةِ وآلافِ المَلائِكَةِ في حَفلَةِ عيدٍ،
22 Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar,
23 مِنْ مَحفِلِ الأبكارِ المكتوبَةِ أسماؤُهُم في السَّماواتِ، مِنَ اللهِ دَيّانِ البَشَرِ جميعًا، مِنْ أرواحِ الأبرارِ الّذينَ بَلْغوا الكَمالَ،
23 en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats
24 مِنْ يَسوعَ وَسيطِ العَهدِ الجَديدِ، مِنْ دَمٍ مَرشوشٍ أفصَحَ مِنْ دَمٍ هابـيلَ.
24 och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
25 فاحرِصوا أنْ لا تَرفُضوا الّذي يتكَلَّمُ. فإذا كانَ الّذينَ رَفَضوا المُتكَلِّمَ بِكلامِ الوَحيِ في الأرضِ ما نَجَوا مِنَ العِقابِ، فكيفَ نَنجو نَحنُ إذا رَفَضْنا المُتكَلِّمَ مِنَ السَّماءِ؟
25 Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen.
26 وهوَ الّذي زَعزَعَ صَوتُهُ الأرضَ في ذلِكَ الحينِ، ولكِنَّهُ الآنَ وعَدَنا فَقالَ: “سأُزَلزِلُ السَّماءَ، لا الأرضَ وحدَها، مرَّةً أُخرى”.
26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.
27 فَقولُهُ “مرَّةً أُخرى” دَليلٌ على أنَّ الأشياءَ المَخلوقَةَ تَتزَعزَعُ وتَتحَوَّلُ لِتَبقى الأشياءُ الّتي لا تتَزعزَعُ.
27 Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå.
28 فلنكُن شاكِرينَ لأنَّنا حَصَلنا على مَلكوتٍ لا يتَزَعزَعُ، وبالشكرِ نَعبُدُ اللهَ عِبادَةَ خُشوعٍ وتَقوى يَرضى عَنها،
28 Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan.
29 لأنَّ إلهَنا نارٌ آكِلَةٌ.
29 Ty vår Gud är en förtärande eld.

رسالة إلى العبرانيين 12