رسالة رومية 11 / Romarbrevet 11

رسالة رومية 11 / Romarbrevet 11

رسالة رومية 11 الفصل / الإصحاح الحادي عشر

رسالة رومية 11: 1 – 26
Romarbrevet 11: 1 – 26
هل نبذ الله إسرائيل
Gud har inte förskjutit sitt folk
1 لكِنِّي أقولُ: هَلْ نبَذَ اللهُ شَعبَهُ؟ كلاَّ! فأنا نَفسي   مِنْ بَني إِسرائيلَ، مِنْ نَسلِ إبراهيمَ وعَشيرَةِ بَنيامينَ.
1 Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju   själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam.
2 ما نبَذَ اللهُ شَعبَهُ وهوَ الّذي سبَقَ فاختارَهُ. وأنتُم تَعرِفونَ ما قالَ الكِتابُ في إيليّا حينَ شَكا بَني إِسرائيلَ إلى اللهِ، فقالَ:
2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud:
3 “يا ربُّ، قَتَلوا أنبياءَكَ وهَدَموا كُلَّ مَذابِحِكَ وبَقِيتُ أنا وحدي، وهُم يُريدونَ أنْ يَقتُلوني”.
3 Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. 
4 فَماذا أجابَهُ صوتُ اللهِ؟ أجابَهُ: “أبْقَيتُ سَبعةَ آلافِ رَجُلٍ ما حَنَوا رُكبَةً لِبَعلٍ”.
4 Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tu­ sen män som   inte har böjt knä inför Baals bild.
5 وفي الزَّمَنِ الحاضِرِ أيضًا بَقِيَّةٌ مِنَ النّاسِ اَختارَها اللهُ بالنِّعمةِ.
5 På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd.
6 فإذا كانَ الاختِيارُ بالنِّعمةِ، فما هوَ إذًا بالأعمالِ، وإلاَّ لما بَقِيَتِ النِّعمةُ نِعمةً.
6 Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull – då vore nåden inte nåd.
7 فماذا بَعدُ؟ ما كانَ يَطلُبُهُ بنو إِسرائيلَ ولا يَنالونَهُ، نالَهُالّذينَ اختارَهُمُ اللهُ. أمَّا الباقونَ فقَسَتْ قُلوبُهُم،
7 Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det. De andra har blivit förstockade,
8 كما جاءَ في الكِتابِ: “أعطاهُمُ اللهُ عَقلاً خامِلاً وعُيونًا لا تُبصِرُ وآذانًا لا تَسمَعُ إلى هذا اليومِ”.
8 som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag.
9 وقالَ داودُ: “لِتكُنْ مَوائِدُهُم فخّاً لهُم وشَرَكًا وحجَرَ عَثرةٍ وعِقابًا.
9 Och David säger: Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem.
10 لتُظلِمَ عُيونُهُم فَلا تُبصِرَ، ولتَكُنْ ظُهورُهُم مَحنِيَّةً كُلَ حينٍ”.
10 Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.
خلاص غير اليهود
11 وأمَّا أنا فأقولُ: هل زَلَّتْ قَدَمُ اليَهودِ ليَسقُطوا إلى الأبدِ؟ كلاَّ! بَلْ بِزَلَّتِهِم صارَ الخلاصُ لِغيرِ اليَهودِ حتّى تَثورَ الغيرَةُ في بَني إِسرائيلَ.
11 Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till rädd­ning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund.
12 فإذا كانَ في زَلَّتِهِم غِنًى لِلعالَمِ وفي نُقصانِهِم غِنًى لِسائِرِ الشُّعوبِ، فكَمْ يكونُ الغِنى في اكتِمالِهِم؟
12 Om deras fall gav världen ri­kedom och deras nederlag gav hedningarna rike­dom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?
13 والآنَ أقولُ لِغيرِ اليَهودِ مِنكُم: ما دُمتُ رَسولاً إلى غَيرِ اليَهودِ، فأنا فَخورٌ بِرِسالّتي
13 Men till er hedningar vill jag säga: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst.
14 لعَلِّي أُثيرُ غَيرَةَ بَني قومي فأُخَلِّصَ بَعضًا مِنهُم.
14 Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem.
15 فإذا كانَ رَفضُهُم أدَّى إلى مُصالَحَةِ العالَمِ معَ اللهِ، فهَلْ يكونُ قُبولُهُم إلاَّ حياةً بَعدَ موتٍ؟
15 Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då de­ras upptagande ge, om inte liv för de döda?
16 وإذا كانَتِ الخَميرَةُ مُقَدَّسَةٌ، فالعَجينُ كُلُّهُ مُقَدَّسٌ. وإذا كانَ الأصلُ مُقَدَّسًا، فالفُروعُ مُقَدَّسَةِ أيضًا.
16 Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga. Olivträdet och dess grenar
17 فإذا قُطِعَتْ بَعضُ الفُروعِ، وكُنتَ أنتَ زيتونَةً برِّيَّةً فَطُعِّمْتَ لِتُشارِكَ الفُروعَ الباقِيةَ في أصلِ الشَّجرَةِ وخِصبِها،
17 Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trä­dets rot,
18 فلا تَفتَخِرْ على الفُروعِ الّتي قُطِعَتْ. وكيفَ تَفتَخِرُ وأنتَ لا تَحمِلُ الأصلَ، بَلْ ِ الأصلُ هوَ الّذي يَحمِلُكَ؟
18 så förhäv dig inte över de andra gre­narna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.
19 ولكنَّكَ تَقولُ: “قُطِعَتْ تِلكَ الفُروعُ حتّى أُطعَّمَ أنا! “
19 Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.
20 حسنًا! هيَ قُطِعَتْ لِعَدَمِ إيمانِها، وأنتَ باقٍ لإيمانِكَ، فلا تَفتَخِرْ بَلْ ْ خَفْ.
20 Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att   du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt;
21 فَإن كانَ اللهُ لم يُبقِ على الفُروعِ الطَّبـيعِيَّةِ فهَلْ يُبقي علَيكَ؟
21 ty om Gud inte sko­nade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig.
22 فاَعتَبِرْ بِلينِ الله وشِدَّتِهِ فالشِّدَّةُ على الّذينَ سقَطوا، والِّلينُ لكَ إذا ثَبتَّ أهلاً لِهذا الِّلينِ، وإلاَّ فتُقطَعُ أنتَ أيضًا.
22 Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren.
23 أمَّا هُم، فإذا تَوَقَّفوا عَنْ عدَمِ إيمانِهِم يُطَعِّمَهُمْ اللهُ، لأنَّ اللهَ قادِرٌ على أنْ يُطعِمَّهُم ثانيةً.
23 De andra blir däremot in­ympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen.
24 فإذا كانَ اللهُ قَطَعَكَ مِنْ زيتونَةٍ برِّيَّةٍ تَنتَمي إلَيها بِطبيعتِكَ، وطَعَّمَكَ خِلافًا لِطبيعَتِكَ في زيتونَةٍ جيِّدَةٍ، فما أحقَّ الّذينَ يَنتَمونَ إلى زيتونَتِهِم بالطَّبيعَةِ بأنْ يُطعِّمَهُمُ اللهُ فيها.
24 Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.
رحمة الله تشمل الجميع
Israels slutliga räddning
25 فأنا لا أُريدُ، أيُّها الإخوةُ، أنْ تَجهَلوا هذا السِّرَّ لِئَلاَّ تَحسَبُوا أنفُسَكُم عُقلاءَ، وهوَ أنَّ قِسمًا مِنْ بَني إِسرائيلَ قَسَّى قَلبَهُ إلى أنْ يكمُلَ عَددُ المُؤمِنينَ مِنْ سائِرِ الأُمَمِ.
25 Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hem­lighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet.
26 وهكذا يَخلُصُ جميعُ بَني إِسرائيلَ، كما جاءَ في الكِتابِ: “مِنْ صِهيونَ يَجيءُ المُخَلِّصُ ويُزيلُ الكُفرَ عَنْ بَني يَعقوبَ.
26 Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob.
27 ويكونُ هذا عَهدي لَهُم حينَ أمحو خَطاياهُم”.
27 Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder.
28 فاليَهودُ مِنْ حيثُ البِشارَةُ هُم أعداءُ الله لِخيرِكُم. وأمَّا مِنْ حيثُ اَختِيارُ اللهِ، فَهُم أحبّاؤُهُ إكرامًا للآباءِ.
28 Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull.
29 ولا نَدامَةَ في هِباتِ اللهِ ودَعَوتِهِ.
29 Gud tar inte tillbaka sina gå­vor och sin kallelse.
30 فكَما عَصَيتُمُ اللهَ مِنْ قَبلُ ورَحِمَكُمُ الآنَ لعِصيانِهِم،
30 Ni var tidigare olydiga mot Gud men har nu fått förbarmande genom deras olydnad.
31 فكذلِكَ هُمْ عَصَوا اللهَ الآنَ ليَرحَمَهُم كما رَحِمَكُم،
31 Nu har de varit olydiga medan ni har fått förbarmande för att även de skall få förbar­mande.
32 لأنَّ اللهَ جعَلَ البشَرَ كُلَّهُم سُجناءَ العِصيانِ حتّى يَرحَمَهُم جميعًا.
32 Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla.
33 ما أعمَقَ غِنى اللهِ وحِكمَتَهُ وعِلْمَه! وما أصعَبَ إدراكَ أحكامِهِ وفَهمَ طُرُقِهِ؟
33 Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar.
34 فالكِتابُ يَقولُ: “مَنِ الّذي عرَفَ فِكْرَ الرَّبِّ، أو مَنِ الّذي كانَ لَه مُشيرًا؟
34 Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?
35 ومَنِ الّذي بادَرَهُ بالعَطاءِ لِيُبادِلَهُ بِالمِثلِ؟”
35 Vem har skänkt ho­nom något som han måste återgälda?
36 فكُلُّ شيءٍ مِنهُ وبِه وإلَيهِ. فَلَهُ المَجدُ إلى الأبدِ. آمين.
36 Ty av ho­nom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen.

رسالة رومية 11 / Romarbrevet 11

[www.LightBook.org]