الرئيسية » الكتاب المقدس عربي سويدي » رسالة يعقوب 1 / Jakobsbrevet 1

رسالة يعقوب 1 / Jakobsbrevet 1

رسالة يعقوب 1 Jakobsbrevet
رسالة يعقوب 1 Jakobsbrevet

رسالة يعقوب 1 الفصل / الإصحاح الأول

اﻟﻤﻘﺪﻣﺔ 
رﺳﺎﻟﺔ ﻳﻌﻘﻮب ﻣﺠﻤﻮﻋﺔ ﻣﻦ اﻹرﺷﺎدات اﻟﻌﻤﻠﻴﺔ، وجهها إﻟﻰ «جميع ﺷﻌﺐ اﷲ اﻟﻤﺸﺘﺖ ﻓﻲ اﻟﻌﺎﻟﻢ كله»، وﻏﺎﻳﺘﻪ ﻣﻨﻬﺎ أن ﻳﺸﺠﻌﻬﻢ ﻋﻠﻰ ﺗﺤﻤﻞ اﻟﺼﻌﻮﺑﺎت واﻟﺘﻤﺴﻚ ﺑﺎﻟﺘﻘﻮى. ﺗﻨﺎول اﻟﻜﺎﺗﺐ كثيرًا ﻣﻦ اﻟﻔﻀﺎﺋﻞ اﻟﻤﺴﻴﺤﻴﺔ ودﻋﺎهم إﻟﻰ اﻟﺘﺤﻠﻲ ﺑﻬﺎ، كحسن اﻟﺴﻴﺮة واﻟﻤﻌﺎﻣﻠﺔ، وﺗﺠﻨﺐ اﻟﻄﻤﻊ ﺑﺎﻟﻤﺎل، وحفظ اﻟﻠﺴﺎن ﻣﻦ كلام اﻟﺴﻮء، واﻟﺤﻜﻤﺔ اﻟﺼﺎدﻗﺔ، وإنصاف اﻟﻔﻘﻴﺮ واﻟﻌﺎﻣﻞ، واﻟﺘﻮاضع، واﻟﺼﺒﺮ، واﻟﺼﻼة.
وﻟﻜﻦ اﻟﺮﺳﺎﻟﺔ ﺗﺘﻤﻴﺰ ﺑﺎﻹﺻﺮار ﻋﻠﻰ أن اﻹﻳﻤﺎن اﻟﺼﺎدق ﻳﺠﺐ أن ﻳﻘﺘﺮن ﺑﺎﻷﻋﻤﺎل اﻟﺼﺎﻟﺤﺔ ﻓﻲ اﻟﺪﻳﺎنة اﻟﻤﺴﻴﺤﻴﺔ.
ﻣﻀﻤﻮن اﻟﺮﺳﺎﻟﺔ
1.   اﻟﻤﻘﺪﻣﺔ . (1 :1)
2.   الإيمان والحكمة. (2:1- 8)
3.   الفقر والغنى. (9:1- 11)
4.   المحن والتجارب. (12:1- 18)
5.   السماح والعمل. (19:1- 27)
6.   التحذير من التحيز. (1:2- 13)
7.   اللإيمان والأعمال. (14:2- 26)
8.   حفظ اللسان من كلام السوء. (1:3- 18)
9.   المسيحي والعالم. (1:4 إلى 6:5)
10.   وصايا متنوعة. (7:5- 20)
يعقوب 1: 1 – 27
Jakobsbrevet 1: 1 – 27
تحية
Hälsning

1 مِنْ يَعقوبَ عَبدِ اللهِ والرَّبِّ يَسوعَ المَسيحِ إلى المُؤمنينَ المُشَتَّتينَ مِنْ عَشائِرِ بَني إِسرائيلَ الاثنَتَي عَشرَةَ. سَلامٌ.
 1 Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
الإيمان والحكمة
Tro och prövning
2 إفرَحوا كُلَّ الفَرَحِ، يا إخوَتي، حينَما تَقَعونَ في مُختَلفِ أنواعِ المِحَنِ.
 2 Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. 
3  فأنتُم تَعرِفونَ أنَّ امتِحانَ إيمانِكُم فيها يَلِدُ الصَّبرَ.
3 Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. 
4 فليكُنِ الصَّبرُ حافِزًا لكُم على العَمَلِ الكامِلِ حتّى تَصيروا كامِلينَ مِنْ جميعِ الوُجوهِ، غَيرَ ناقِصينَ في شيءٍ.
4 Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. 
5 وإذا كانَ أحَدٌ مِنكُم تَنقُصُهُ الحِكمَةُ، فليَطلُبْها مِنَ اللهِ ينَلْها، لأنَّ اللهَ يُعطي بِسخاءٍ ولا يَلُومُ.
5 Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. 
6 ولْيَطلُبْها بإيمانٍ لا ارتيابَ فيهِ، لأنَّ الّذي يَرتابُ يُشبِهُ مَوجَ البحرِ إذا لَعِبَتْ بِه الرِّيحُ فهَيَّجَتْهُ.
6 Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. 
7 ولا يَظُنَّ أحَدٌ كهذا أنَّهُ يَنالُ مِنَ الرَّبِّ شيئًا،8 لأنَّهُ إنسانٌ مُنقَسِمُ الرَأْيِ مُتَرَدِّدٌ في جميعِ طُرُقِهِ.
7/8 En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.
الفقير والغني
 
9 ليَفتَخِرِ الأخُ المِسكينُ بِرِفعَتِهِ،
9 En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, 
10 والغَنِيُّ بِمَذَلَّتِهِ، لأنَّ الغَنِيَّ كزَهرِ العُشبِ يَزولُ.
10 en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. 
11 تُشرِقُ الشَّمسُ بِحَرارتِها فتُيَبِّسُ العُشبَ، فيَتَساقَطُ زَهرُهُ ويَفنى جَمالُه. كذلِكَ يَذبُلُ الغَنِيُّ وهوَ مُنهَمِكٌ في أعمالِه.
11 Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
المحنة والتجربة
 
12 هنيئًا لِمَنْ يَصبِرُ على المِحنَةِ، لأنَّهُ إذا امتُحِنَ يَنالُ إكليلَ الحَياةِ الّذي وعَدَ الرَّبُّ بِه مَنْ يُحبُّونَه.
12 Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 
13 وإذا وقَعَ أحدٌ في مِحنَةٍ، فلا يَقُلْ: “هذِهِ مِحنَةٌ مِنَ اللهِ!” لأنَّ اللهَ لا يَمتَحِنُه الشَّرُّ ولا يَمتَحِنُ أحدًا بِالشَّرِّ،
13 Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen.
14 بَلِ الشَّهوَةُ تَمتَحِنُ الإنسانَ حينَ تُغويهِ وتُغريهِ.
14 Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. 
15 والشَّهوَةُ إذا حَبِلَتْ ولَدَتِ الخَطيئَةَ، والخَطيئَةُ إذا نَضِجَتْ ولَدَتِ الموتَ.
15 Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. 
16 لا تَضلُّوا، يا إخوَتي الأحِبّاءُ،
16 Låt inte bedra er, mina kära bröder. 
17 فكُلُّ عَطِيَّةٍ صالِحَةٍ وكُلُّ هِبَةٍ كامِلَةٍ تَنزِلُ مِنْ فوقُ، مِنْ عِندِ أبي الأنوارِ. وهوَ الّذي لا يَتَغيَّرُ ولا يَدورُ فيَرمي ظِلاًّ،
17 Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
18 شاءَ فوَلَدنا بِكلِمَةِ الحَقِّ لِنكونَ باكورَةً لِخَلائِقِه.
18 Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. 
اسمعوا واعملوا
Ordets hörare och ordets görare
19 اعلموا هذا، يا إخوتي الأحبّاءُ، ليَكُنْ كُلُّ واحدٍ   مِنكُم سريعًا إلى الاستِماعِ بَطيئًا عَنِ الكلامِ، بَطيئًا عَنِ الغَضَبِ،
19 Håll detta i minnet, mina kära bröder. Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, 
20 لأنَّ غضَبَ الإنسانِ لا يَعمَلُ لِلحَقِّ عِندَ الله.
20 ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. 
21 فانبِذوا كُلَّ دَنَسٍ وكُلَّ بَقيَّةٍ مِنْ شَرٍّ، وتقَبَّلوا بِوَداعَةٍ ما يَغرُسُ اللهُ فيكُم مِنَ الكلامِ القادِرِ أنْ   يُخَلِّصَ نُفوسَكُم.
21 Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.
22 ولكِنْ لا تكتَفوا بِسَماعِ كلامِ اللهِ مِنْ دونِ العمَلِ بِه فتَخدَعوا أنفُسَكُم.
22 Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 
23 فمَنْ يَسمَعِ الكلامَ ولا يَعمَلْ بِه يكُنْ كالنَّاظِرِ في المِرآةِ صورَةَ وَجهِهِ،
23 Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 
24 فهوَ يَنظُرُ نَفسَهُ ويَمضي، ثُمَّ يَنسى في الحالِ كيفَ كانَ.
24 han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 
25 وأمَّا الّذي يَنظُرُ في الشَّريعَةِ الكامِلَةِ، شَريعَةِ الحُرِّيَّةِ، ويُداوِمُ علَيها، لا سامِعًا ناسِيًا، بَلْ عامِلاً بِها، فهَنيئًا لَه في ما يَعمَلُ.
25 Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
26 ومَنْ ظَنَّ أنَّهُ مُتَدَيِّنٌ وهوَ لا يَحفَظُ لِسانَهُ، خدَعَ نَفسَهُ وكانَت دِيَانتُهُ باطِلَةً.
26 Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 
27 فالدِّيانَةُ الطّاهِرَةُ النَّقيَّةُ عِندَ اللهِ أبينا هِيَ أنْ يَعتَنيَ الإنسانُ بِالأيتامِ والأراملِ في ضِيقَتِهِم، وأنْ يَصونَ نَفسَهُ مِنْ دَنَسِ العالَمِ.
27 Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.

رسالة يعقوب 1

رسالة يعقوب 1 / Jakobsbrevet 1
4 (80%) 1 vote[s]