سفر المزامير عربي سويدي

مزمور 77 / Psalm 77

مزمور 77 / Psalm 77

مزمور 77 / Psalm 77

مزمور 77 الفصل / الإصحاح السابع والسبعون

صلاة إلى الرب في الضيق

مزمور 77 : 1  21
Psalm 77: 1 – 21

لِكبـيرَ المُغَنِّينَ. تلحينُ يدوثونَ‌ لآسافَ‌. مزمورٌ:

För körledaren. Av Asaf, en psalm.
إلى اللهِ صوتي فأصرُخُ، إلى اللهِ صوتي فيُصغي إليَّ. 2 Jag ropar till Gud med hög röst, jag ropar till Gud, må han höra mig.
في يومِ ضِيقي أطلبُ الرّبَّ. أبسُطُ يَدِي ليلا فلا تكِلُّ، وتأبَـى نفْسي أن تَتعَزَّى‌. 3 I nödens stund söker jag Herren, hela natten sträcker jag ut mina händer utan att tröttna. Ingenting ger mig tröst.
أذكرُ اللهَ فأنوحُ، أتأمَّلُ فتَنكسِرُ روحي. 4 Jag tänker på Gud och suckar. Jag grubblar och krafterna sviker.
أُمسِكُ أجفانَ عينَيَّ، فأقلَقُ ولا أتكَلَّمُ. 5 Du låter mig inte sluta ögonen, jag är utan ro, finner inga ord.
أحسِبُ الأيّامَ القديمةَ وأذكرُ السِّنينَ الخواليَ. 6 Jag tänker på forna dagar, minns längesedan gångna år.
أُناجي في اللَّيلِ قلبـي وأتأمَّلُ وأسألُ نفْسي: 7 Tankarna mal om natten, jag grubblar och söker förstå.
أمَدَى الدَّهرِ يخذُلُنا الرّبُّ، ولا يعودُ يرضَى مِنْ بَعدُ؟ 8 Förkastar Herren för alltid, skall han aldrig mer visa nåd?
أعلى الدَّوامِ ا‏نقَضَت رَحمتُهُ وا‏نقطعت مدَى الأجيالِ كلِمَتُهُ؟
Är hans trofasthet slut för all framtid, är hans löfte upphävt för evigt?
10 أنَسيَ اللهُ الحَنانَ، أم أغلَقَ في غضَبٍ مَراحِمَهُ؟ 10 Är Gud inte längre god mot oss, står vreden i vägen för hans barmhärtighet?
11 فقلتُ: «يا لها مِنْ مُصيـبةٍ! تَحَوَّلَت عنِّي يَمينُ العليِّ». 11 Jag tänker: Det är detta som plågar mig, att den Högste inte handlar som förr.
12 أ ذكُرُ‌ أعمالَكَ يا ربُّ، فَمِنَ القديمِ عَجائِبُكَ. 12 Men jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under.
13 وألهَجُ بِـجميعِ أفعالِكَ، وفي أعمالِكَ أتأمَّلُ. 13 Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar dina stora verk.
14 طريقُكَ يا اللهُ مُقدَّسٌ، ولا إلهَ عظيمٌ مِثلَكَ. 14 I helighet, Gud, går du fram. Vilken gud är så stor som du, o Gud?
15 أنتَ الإلهُ الصَّانعُ العَجائِبَ، عَرَّفتَ الشُّعوبَ عِزَّتَكَ. 15 Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft.
16 ا‏فتديتَ بِذراعِكَ شعبَكَ، بَني يَعقوبَ وبَني يوسُفَ. 16 Med stark arm befriade du ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar.
17 رَأتْكَ المياهُ يا اللهُ، رَأتكَ المياهُ فتَحَوَّلَت. حتّى الأعماقُ أخذَت تضْطرِبُ. 17 Vattnen såg dig, o Gud, vattnen såg dig och skälvde, djupen bävade.
18 سكَبَتِ السُّحُبُ مياهَها وأطلقتِ الغيومُ صوتَها، وسِهامُكَ‌ تطايَرَت في كُلِّ صَوبٍ. 18 Från skyarna strömmade vatten, åskmolnen mullrade och dina pilar flög.
19 صوتُ رَعدِكَ في الزَّوبَعةِ، ونورُ بُروقِكَ في الكَونِ، فالأرضُ ا‏ضْطَرَبَت وا‏رْتَعَشَت. 19 Din åskas vagnshjul dånade, blixtarna lyste upp världen, jorden darrade och skälvde.
20 في البحرِ طريقُكَ يا اللهُ، وفي المياهِ الغزيرِةِ سُبُلُكَ، وآثارُ أقدامِكَ لا تُعرَفُ‌. 20 Genom havet gick din väg, din stig gick genom stora vatten – du lämnade inga spår.
21 هَدَيتَ شعبَكَ كالغنَمِ، على يدِ موسى وهرونَ. 21 Du ledde ditt folk som en hjord, dess herdar var Mose och Aron.

مزمور 77 / Psalm 77

[ www.LightBook.org ]