مزمور 22 الفصل / الإصحاح الثاني والعشرون
إلهي إلهي لماذا تركتني |
|
مزمور 22 : 1 – 32 |
Psalm 22: 1 – 32 |
Play Stop 1 لِكبـيرِ المُغَنِّينَ. دُعاءُ الصَّباحِ. مزمورٌ لِداوُدَ: |
1 För körledaren. En psalm av David. |
2 إلهي، إلهي لِماذا ترَكْتَني وامتنعتَ عَنْ نَجدَتي وسَماعِ أنيني؟ |
2 Min Gud, min Gud, varför har duövergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. |
3 في النَّهارِ أدعو فلا تُجيـبُ، وفي اللَّيلِ فلا تُحرِّكُ ساكِنا. |
3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. |
4 وأنتَ القُدُّوسُ على عرشِكَ، يُهلِّلُ لكَ بَنو إِسرائيلَ. |
4 Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. |
5 علَيكَ تَوَكَّلَ آباؤُنا، علَيكَ تَوكَّلُوا فنَجَوا. |
5 På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. |
6 إليكَ صرخُوا فأَنقَذْتَهُم، وعلَيكَ اعتَمَدُوا فما خابوا. |
6 De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig. |
7 أنا دودةٌ لا إِنسانٌ، يُعَيِّرُني البشَرُ ويَنبُذُني الشَّعبُ. |
7 Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. |
8 كُلُّ مَنْ يراني يستَهزِئُ بـي. يقلِبُ شَفَتَيهِ ويَهِزُّ رأسَهُ |
8 Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: |
9 ويقولُ: «تَوَكَّلَ على الرّبِّ فَليُنَجِّهِ، ويُنقِذْهُ إنْ كانَ يرضَى عَنهُ». |
9 ”Han har överlämnat sig åt Herren,nu får Herren gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.” |
10 أنتَ أخرَجْتَني مِنَ الرَّحِمِ، وطَمأنتَني على ثَديِ أُمِّي. |
10 Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. |
11 فأنا مِنَ الرَّحمِ محسُوبٌ علَيكَ، ومِنْ بطنِ أمِّي أنتَ إلهي. |
11 Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. |
12 اقترَبَ الضِّيقُ ولا نَصيرٌ لي، فلا تَتباعَدْ عنِّي. |
12 Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. |
13 أشدَّاءُ كثيرونَ يُطَوِّقُونَني، كثيرانِ باشانَ يُحيطونَ بـي. |
13 Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. |
14 فاغِرينَ أفواهَهُم عليَّ كأسدٍ مُفترِسٍ مُزَمْجِرٍ. |
14 De spärrar upp sina gap somrovlystna, rytande lejon. |
15 كالماءِ سالَت قِوايَ وتَفَكَّكَت جميعُ عِظامي. صارَ قلبـي مِثلَ الشَّمعِ يذوبُ في داخِل صَدْري |
15 Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. |
16 يـبِسَت كالخزَفِ قُوَّتي، ولِساني لصِقَ بِـحَلْقي، وإلى تُرابِ الموتِ أنزَلْتَني. |
16 Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. |
17 الكلابُ يُحيطونَ بـي. زُمرةٌ مِنَ الأشرارِ يُحاصِرونَني. أوثَقُوا يَدَيَّ ورِجلَيَّ، |
17 Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, |
18 ومِنَ الهُزالِ أعُدُّ عِظامي، وهُم يَنظُرونَ ويَتَفَرَّسونَ فيَّ. |
18 jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, |
19 يقتَسِمونَ ثيابـي بَينَهُم وعلى لِباسي يقتَرِعونَ. مزمور 22 |
19 de delar mina plagg emellan sig,de kastar lott om mina kläder. |
20 وأنتَ يا ربُّ لا تـتَباعدْ. يا إلهي أسرِعْ إلى نَجدَتي |
20 Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! |
21 أنقِذْني مِنَ السَّيفِ يا ربُّ، ومِنْ أيدي هؤلاءِ الكِلابِ. |
21 Rädda mig undan svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! |
22 خَلِّصْني مِنْ أفواهِ الأسودِ، ومِنْ قُرونِ بقَرِ الوَحشِ أعِنِّي. مزمور 22 |
22 Rädda mig ur lejonets gap, mitt arma liv undan vildoxens horn! |
23 سأُخبِرُ باسمِكَ إخوتي، وبَينَ الجماعةِ أهلِّلُ لكَ. |
23 Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. |
24 هلِّلوا للرّبِّ يا خائِفِـيهِ. مَجِّدُوهُ يا ذُرِّيَّةَ يَعقوبَ! إستجيروا بهِ يا ذُرِّيَّةَ إِسرائيلَ، |
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! |
25 لأنَّهُ لا ينبُذُ المَساكينَ. ولا يستَهينُ أبدا بِــعَنائِهِم. لا يحجِبُ وجهَهُ عَنهُم، ويَسمَعُ إِنْ صرخوا إليهِ. |
25 Ty han föraktade inte den svage och vände inte ryggen åt hans nöd, han dolde inte sitt ansikte utan hörde hans rop om hjälp. |
26 أُهَلِّلُ لكَ في المَجامعِ يا ربُّ وأُوفي بِنُذوري أمامَ أتقِـيائِكَ. |
26 Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat. |
27 سيَأكُلُ المَساكينُ ويشبَعونَ ويُهَلِّلُ لِلرّبِّ طالِبوهُ. فتحيا قلوبُهُم إلى الأبدِ. |
27 De betryckta får äta och bli mätta, de som sökt sig till Herren får prisa honom. – Må ni alltid vara fyllda av livsmod. |
28 جميعُ الأُمَمِ تـتذكَّرُ الرّبَّ وترجِـعُ إليه مِنْ أقاصي الأرضِ. أمامَ وجهِهِ تسجُدُ جميعُ الشُّعوبِ، |
28 Hela jorden skall minnas vad som skett och vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe inför honom. |
29 لأنَّ المُلْكَ للرّبِّ سيِّدِ الأمَمِ. مزمور 22 |
29 Ty kungamakten är Herrens, han härskar över folken. |
30 أغنياءُ الأرضِ يسجُدونَ لَه، وأمامَهُ يرتَمي العائِدونَ إلى التُّرابِ، أمَّا أنا فلَهُ وحدَهُ أَحيا. |
30 De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom. Men jag lever för honom, |
31 ذُرِّيَّتي أيضا ستَعبُد الرّبَّ، والأجيالُ الآتيةُ ستُخبِرُ عَنهُ. مزمور 22 |
31 och mina barn skall tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, |
32 وتُحَدِّثُ الشَّعبَ الّذي سيُولَدُ بِما تمَّ على يدِهِ مِنْ خلاصٍ. مزمور 22 |
32 förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in. |
المزامير: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35 | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | 62 | 63 | 64 |
65 | 66 | 67 | 68 | 69 | 70 | 71 | 72 | 73 | 74 | 75 | 76 | 77 | 78 | 79 | 80 | 81 | 82 | 83 | 84 | 85 | 86 | 87 | 88 | 89 | 90 | 91 | 92 | 93 | 94 | 95 | 96 | 97 | 98 | 99 | 100 | 101 | 102 | 103 | 104 | 105 | 106 | 107 | 108 | 109 | 110 | 111 | 112 | 113 | 114 | 115 | 116 | 117 | 118 | 119 | 120
| 121 | 122 | 123 | 124 | 125 | 126 | 127 | 128 | 129 | 130 | 131 | 132 | 133 | 134 | 135 | 136 | 137 | 138 | 139 | 140 | 141 | 142 | 143 | 144 | 145 | 146 | 147 | 148 | 149 | 150 |